Recension
Europe
Skogsröjet
Fredag 29 juli
Betyg: 3
Den 23:e maj 1986 var jag på min allra första konsert i Himmelstalundshallen var platsen. Europe var bandet. Jag kan väl egentligen inte påstå att jag minns särskilt mycket från spelningen, men jag minns fortfarande den låten. Jag minns att det blev ett slags kulturellt uppvaknande när några pyrobomber gick av och kickade igång låten. Musik ska upplevas live. Den där lilla pojken hade funnit sin första kärlek, en kärlek som skulle visa sig även bli den största.
Nej nej nej..inte Europe. Jag tror att de försvann ganska så snabbt från min radar under ett tidigt 90-tal. Det kom andra som var tuffare, bättre och ärligt talat mer relevanta. Men min kärlek till livemusik, den tackar jag gladeligen Europe för.
Det märktes att Europe var fredagens höjdpunkt på Skogsröjet, det var utan tvekan dagens största publik. Så när introt dånar igång steg jublet och mobiltelefonerna mot en stjärnklar himmel. Redan under öppningslåten ”Walk the earth” får jag svar på några av mina största frågetecken. Ja, herr Tempest har kvar den där rösten. Ja det finns faktiskt en smittande energi från bandet. Det är inte en trött rockorkester som kuskar runt för att spela gammal skåpmat.
Europe är i Röjmyre för att rocka publiken.
Bandet har den goda smaken att blanda de nästan fyrtio år gamla hitsen med nyare material. Det är inte bara ett greatest hits-gig, det är en liten lektion för de som missat.
Men i ärlighetens namn så är det ju såklart de gamla hitsen från Himpahallen som river ner störst jubel och drar igång den mäktigaste allsången. Jag undrar bara var alla Bic-tändare är under ”Carrie”, den låten förtjänar mer än mobil-ljus för den är fortfarande en väldigt fin låt.
”The Final Countdown” då? Jo den sparade gruppen till sist såklart. Inga pyrobomber den här gången. Men den här pojken som blivit några år äldre har redan insett vid det här laget att Europe fortfarande är ett bra liveband. Att dom där låtarna fortfarande är bra. Visst det kan bli tröttsamt med tjutande gitarrsolon i låt efter låt, det blir lite segare tempon med låtar som (knappt) ingen hört.
Men Joey, John, Ian, John och Mic verkar ha kul när de spelar. Vi känner det, det smittar av sig.
Europe år 2022 är ingen sensation, men förhoppningsvis fanns det en sexåring i publiken som fann sin första kärlek.