Teaterpremiär
Östgötateatern
Teaterbaren
Minnesstunden
Av och med: Tobias Almborg
Under några dagar framöver kan man att äta en god soppa till lunch i kombination med att fördjupa sig i en av livets eviga frågor: Vad är det för mening med allt när vi ändå bara dör och glöms bort?
Skådespelaren Tobias Almborg framför under en knapp timme en underfundig monolog som han själv skrivit och regisserat. I centrum av dramat står ett foto av den nyligen avlidne skådespelaren Göran. Publiken i Teaterbaren tjänstgör som deltagare på minnesstunden för Göran. Tobias Almborg är en yngre skådespelarkollega som åtagit sig rollen att hålla i minnesstundens program. De få äldre kollegor till Göran som lovat "säga några ord" dyker av olika anledningar inte upp. Skådespelaren Tobias Almborg som spelar rollen som skådespelare på Östgötateatern får därför ta hand om showen själv.
Pjäsen är, för att låna några ord direkt ur Almborgs manus, ett "praktfullt exempel" på det slags självupptagenhet som krävs för att borra lite djupare i de livslögner och rollspel som vi i varierande grader ägnar oss åt under livsresans gång. Tobias Almborg använder sig fullt ut av de goda möjligheter att gå ut och in i olika roller som ett skådespel om skådespelare bjuder på. Almborg gör det riktigt bra. Han stiger ur sin roll, ställer sig vid sidan och kastar ut en fråga till oss i publiken: "Ni vet om att jag låtsas, att jag bara spelar en roll? Men att allt bygger på att ni själva låtsas att min roll inte är en låtsasroll?"
Skådespelare är ju proffs på att spela roller. "Men vem är jag när jag är på riktigt?" ropar Almborgs lätt förtvivlade rollfigur. Eller är det kanske den riktige Tobias Almborg som låter oss skåda in i hans självupptagna jakt på mening i meningslösheten? Jag vet inte. Och just denna osäkerhet om vad som är vad är nog en av själva kvintessenserna med föreställningen: Kärleken till teaterkonstens flyktighet. En flyktighet som gör teatern till den konst som mest liknar livet. Livet levs i korta scener och sekvenser som aldrig kommer tillbaka. Som en teaterpjäs. Tobias Almborg älskar teatern och ibland hatar han teatern och ofta tvivlar han på teatern. Det är det tvivlet Almborg visar. Vilket är modigt och generöst.
Den döde skådisen Göran har något att berätta för oss. Pjäsens inkännande vemod är också ett utmärkt fundament för dråplig humor. Kort sagt, en bra akt.
Folkbladets recension bygger på genrepet 21/2