– Är ni redo Norrköping?!
Coola Silvana Imam (Malou Zilliacus) ropar till publiken från scenen – och konserten drar igång.
Så rivstartar "Jag vill ha lyckliga slut", vårens storproduktion från Ung scen/öst, som igår hade Norrköpingspremiär. Musiken dunkar medryckande och budskapet i musiken är positivt. Du kan önska vad du vill! Det har eleverna redan fått göra redan i foajén, där önskningar hängdes upp med klädnypor på långa tvättlinor. Någon vill träffa Justin Bieber, en annan bli toppadvokat i USA och en tredje vill att familjen ska återförenas.
Men konserten blir inte alls som Silvana Imam hade tänkt sig. Bo (Ardalan Hakimi Fard) ska läsa högt ur en bok om vilka lyckliga slut vi önskar oss i livet. Men Rim (Anja Rajic) drar ut kontakten. Hon vill inte avslöja sina innersta önskningar.
Sedan kommer dessutom Limonas (Hilda Rydman) upp från publiken och ifrågasätter vad de håller på med på scenen.
– Vad ska man med hundratusen iPhones till, man kan väl inte prata i alla samtidigt?
– Och du kan inte bli lycklig av att vara någon annan? säger hen och riktar sig till Silvana Imam-wannaben Julia.
Det är djärvt och angeläget, som alltid i Ung scen/östs föreställningar. Många mellanstadieelever har säkert börjat fundera kring identitet, om vem man är och vill vara, prestationskrav, lycka, kärlek – och döden. För visst når man dit. Livet går vidare efter sagans slutkyss. Det riktiga "slutslutet" ser annorlunda ut. Hur vill du se ut när du dör? undrar någon på scenen innan våra föreställningar om döden gestaltas. Utflippat och med mycket humor. Ett virvlande sceniskt myller skapas av en teatralisk svartklädd gråterska, en ängel, gosedjur, spöken och en tyrannosaurus rex. Stämningen i salongen är fnittrig och upprymd.
Det måste medges att vissa Ung scen/öst-grepp känns igen, men kombinationen av lite galenskap, lite konfetti och lite livsfrågor är oslagbar. Kanske kunde man ha tillåtit sig att sakta ner och dröja något lite längre vid de stora frågorna. Men samtidigt är det lätt att ryckas med av föreställningens höga tempo, som bidrar till att ensemblen aldrig tappar greppet om publiken.
Ung scen/öst hela tar som alltid de unga på allvar, och här har Manda Stenströms och Ung scen/östs nya konstnärliga ledare AnnaLina Herzberg låtit pjäsen växa fram genom samtal med elvaåringar. Att också några i publiken blir sedda och får sina önsningar upplästa på scenen, ger extra nerv och känsla av här och nu.
"Jag vill ha lyckliga slut" är verkligen en föreställning man blir lycklig av, kul kryddad med rappmusik, skruvad monolog (av en fantastiskt bra Ardalan Hakimi Fard) och festgirlanger. Hur sedan dagen, veckan eller livet slutar återstår att se. Men Ung scen/öst får oss åtminstone att tro på drömmens kraft.