Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Vemodig visrock med överraskande puls

Vem sa att 40-talisterna är på väg ut? Först levererar Ulf Lundell "Ohmaha" och nu är det dags för Plura (jag vet, 1951, men ändå) att komma med uppföljaren till förra årets hyllade "Svart blogg".

Foto: Jessica Gow/Scanpix

STOCKHOLM/TT SPEKTRA2008-11-27 09:46
Carl Cato/TT Spektra
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På många sätt är "Hunger hotell" en klassisk Eldkvarn-skiva. Det är vemodig visrock på svenska där Pluras texter står i centrum.
Liksom förra gången är det Jari Haapalainen som producerar och där har Eldkvarn tänkt helt rätt. Haapalainen sätter sin prägel på skivan och arrangemangen är luftiga och spänstiga. Mötet mellan bandets stora rockgester och Jari Haapalainens betydligt modernare stil innebär en intressant kontrast. Det ger "Hunger hotell" en överraskande puls och Eldkvarn ett driv som de långt ifrån alltid presterar.
Ibland är lånen från förebilden Bob Dylan lite väl påtagliga, men så länge Eldkvarns stölder är så här snygga känns det mer än okej. Tröttnar man på Pluras sorgsna stämma kan man roa sig med att gissa vem som körar. Mauro Scocco, Peter LeMarc, Sophie Zelmani, Markus Krunegård och Nicolai Dunger - det är inga dåliga bakgrundssångare Eldkvarn har skrapat ihop.
ELDKVARN
"Hunger hotell"
(Capitol/EMI)
Betyg: * * *
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje