Rune Öfwerman föddes 1932 och gick bort 2013 och vi får följa honom från tidigt 40-tal till kort innan bortgången. En del är Runes egna storys och andras är kollektiva historier som också har berättats av exempelvis basisten Sture Nordin, klarinettisten Putte Wickman, saxofonisten Arne Domnerus, pianisten Charlie Norman, alla ypperliga berättare och förvaltare av musikerstorys. Ibland till och med ”författare” av dem.
Rune Öfwerman beskrivs som en sentida Homeros av Lasse Westman, mannen som sammanställt Runes texter. Texter som i sin tur samlats ihop av Runes son Staffan och kollegan och gode vännen Dag Häggqvist.
Boken ”är jazz” och är sammanställd precis som snacket skulle gått i turnébussen; fullt av stickspår och asgarv. Jag kan i huvudet höra utrop som ”Minns ni när…”, ”Jag var med när…”, ”Har ni hört om när…” och ”Jag kommer ihåg när…”. Inte sällan figurerar trumpetaren och gode vännen Roffe Ericson i historierna och inte sällan finns ett visst mått av alkohol och grov burlesk men kärleksfull humor. ”Den man älskar, agar man”, säger ordspråket, och här utdelas många kärleksfulla dagsedlar. Förutom Roffe berättas om bl.a. Charlie Parker, Monica Zetterlund, Carl-Henrik Norin, Gunnar ”Röjarn” Nyberg, Sylvia Vrethammar (Runes fru 1980-90), Ernie Englund, Janne Schaffer m.fl.
Mellan alla storys får vi glimtar av Runes liv, tankar om musik och livet samt delar av storyn om skivbolagen Gazell och Sonet. Detta får vi oss till livs mellan alla underbara historier. Det vore intressant att höra de historier som Rune avstod ifrån att berätta, eftersom dessa storys ofta var långt ifrån rumsrena, men det är en annan femma. Boken är rikt illustrerad med foton från Runes privata fotoarkiv.
Tänkte i alla fall avsluta med en Sture ”Nordinare”; ”Barney Kessel? Nej, han gick själv!”