Den franska författaren Anna Gavalda kan som få berättare väva sagor av det banala och ofullkomliga. Grunden i hennes berättelser är kärlekens kraft och läkande effekt på alla tilltufsande människor, som hon så gärna återvänder till i sina böcker.
Den här gången står vänskapen mellan Franck och Billie i centrum. Franck är liten och hunsad, växer upp med sin mormor i hålan med 3 000 personer på franska landsbygden. Han är homosexuell, beläst och passar inte in någonstans.
Billie växer upp i en husvagn med en styvmor som gör livet svårt för henne. Hon tvingas bli snabbt vuxen och flyttar hemifrån så snart hon kan.
Vänskapen mellan dessa udda existenser är egentligen omöjlig. Franck har accepterat sitt utanförskap medan Billie inte ger upp kampen att bli accepterad av de andra. Genom ett skolarbete kring en teaterpjäs lär Franck och Billie känna varandra men vänskapen är aldrig självklar.
Gavaldas bok kan också ses som en klassberättelse, om hur människor på botten inte ens har modet att drömma, inte tror att de har rätt till en bättre tillvaro. Det sociala arvet blir en tvångströja.
I Billies och Francks vänskap blir Franck sin väns fönster ut i världen, ger henne verktyg till litteraturen och kulturen och så småningom får de varandra att blomma. De lämnar båda småstaden för livet i Paris.
Det är en bok att bli lycklig av och en hyllning till alla som inte passar in någonstans.