Teater
Laika
Riksteatern (Hörsalen)
Regi: Ascanio Celestini
I rollerna: Özz Nüjen
Betyg: 4
I prologen av monologpjäsen ”Laika” har Özz Nüjen en instruktion till publiken om att stänga av sina mobiltelefoner. Den här föreställningen är nämligen inte Norrland utan kräver koncentration och aktivt lyssnande. Du kan inte under tiden fippla med telefonen för att se om du fått nya meddelanden. Nüjen vet vad han pratar om visar det sig, vi är en bra bit från norrländskt lugn. Istället befinner vi oss i rappa Italien där några sekunders fokus kan finta bort oss en stund. Inte enbart bildligt talat utan själva pjäsen ”Laika” är skapad av Ascanio Celestini, från Italien. Något som det finns tecken på i fundamentet av produktionen. Samtidigt har Nüjen lagt på sitt eget raster så att det ändå inte känns främmande.
Özz Nüjen är primärt känd som stå upp-komiker. Han är noggrann för att i prologen också förklara att han tänker framföra en pjäs och inte stand up. Men det finns lyckade element från hans erfarenhet som komiker. Interaktionen med publiken, integrering av deras perspektiv in i berättelsen och samverkan är påtaglig.”Laika” vinner på det mer än något annat. Sättet Nüjen framträder är också mer naturlig. Han har inte försökt efterlikna en klassisk teaterskådespelare. I brist på bättre termer är det inte särskilt teatralt.
Innehållet har en röd tråd om utsatta varelser eller individer som fallit offer på något sätt. Vilket på vissa sätt är så uppenbart att hjärnan letar efter andra förklaringsmodeller. Han berättar om hunden Laika som skickades upp för att snurra i rymden i en evighet. Den gamla tanten som blivit glömsk. Hon den prostituerade med yrkesetik. Sist men inte minst en hemlös man som hamnat i moment 22. Om någon omnämnd inte är ett offer så är det Gud. Hen, Jesus och påven är alla återkommande inslag där deras verkan ifrågasätts. Miraklers enkelhet studeras och Nüjen kritiserar utan att provocera. Snarare är föreställningen en uppmaning till eftertanke.
”Laika” arbetar inte specifikt med en dramaturgi utan betraktelser av livet, världen, mänskligheten. Personerna vävs in i Özzs samhällskritik, eller Celestinis lånat av Nüjen. Klokskaperna eller de listiga rader Nüjen levererar är inte unika men med sin unika närvaro gör han ändå något speciellt med det mesta han tar sig an. ”Laika” passar honom som handen i handsken med tanke på blandningen av humor och allvar.