Film
Black Widow
Filmstaden
Regi: Cate Shortland
I rollerna: Scarlett Johansson, Florence Pugh, David Harbour, Rachel Weisz, Ray Winstone m fl.
Betyg: 2
Eftersom Marvels universum inte innehåller många kvinnliga hjältar kanske en film om Black Widow/Natasha Romanoff var oundviklig. Kanske handlar det om att mjölka denna franchise på alla sätt som går. För en tittare som inte är djupt insatt i Marvel har Natasha framställts som en person duktig på kamp och med ett lojalt hjärta gentemot de hon är nära. Ofta har det kopplats till Hawkeye, som hon också offrade sig för i den så kallat sista "Avengers"-filmen "Avengers: Endgame".
"Black Widow" inleder i Ohio, USA på 90-talet där Natasha är i prepubertal fas. Hon har bott där i tre år med en lillasyster och två föräldrar. Samma kväll kommer familjefadern hem och varnar mamman att de behöver ta sig därifrån inom en timme. Idyllen bryts skarpt och slutar med att flickorna separeras och sätts in i sovjetisk läger för flickor utan familjer. Därifrån ska de utvecklas till mördarmaskiner utan någon egen agenda. Filmen skrider fram 21 år mitt i Marvel-historien där Natasha är efterlyst och håller en låg profil. Framåt finns en återförening med forna, falska familjen. Inte för att hon initialt ser någon poäng annat än praktiska sådana för att komma åt Dreykov, skurken som förstört deras liv genom sitt black widow-program. Under ytan finns en del funderingar om familj, gemenskap och mörk trauma för de flesta av karaktärerna. För en film som vill ha sådana dimensioner går onödigt mycket tid åt slagsmålsscener och action. Cate Shortland verkar ha haft svårt att bestämma sig vilken väg att ta och därmed förlängt speltiden för att få med allt. Själv känner jag att den sällan vilar i eftertanken. Natasha blir heller inte mer tydlig eller skarp i konturerna som karaktär. Någon karaktärsutveckling att tala om finns inte riktigt.
Filmen försöker ofta även balansera in humor, vilket kan gå hem i vissa läger. Men sådana scener känns också som transportsträckor till ännu fler orealistiska slagsmålsscener. Skådespelarna gör en imponerande insats med tanke på materialet de har att arbeta med, i synnerhet Florence Pugh som låtsassystern Jelena och David Harbour som låtsaspappan. Även om genren generellt inte står för yttersta kvalitet, finns bättre verk än "Black Widow".
Setareh Yousefi