Film
The United States vs Billie Holiday
Cnema
Regi: Lee Daniels
I rollerna: Andra Day, Trevante Rhodes, Tyler James Williams, Da’Vine Joy Randolph, Miss Lawrence, Garrett Hedlund, Natasha Lyonne m fl.
Betyg: 2.5
Vid en första eftertanke tycker jag Lee Daniels ger alldeles för lite bakgrund utan hoppar in i historien med sin film. Jag undrar hur berättelsen ter sig för den som inte kan sin Holiday-historia. På samma gång finns en känsla av att "The United States vs Billie Holiday" inte bidrar med några nyheter. Kanske tänkte Daniels på liknande sätt. "Alla vet de stora dragen i Billie Holidays liv och karriär, jag behöver inte fördjupa mig i var det började". Svårt att säga men ändå blir det här verket inte särskilt unikt.
I inledningen finns bilder av lynchningar och en förklarande text om att när Holiday släppte "Strange Fruit" började FBI fokusera på att bryta ner henne. Målet var att hon skulle sluta sjunga den populära sången som var skriven av en judisk kommunist. Holiday var sällsynt modig för sin tid och därför var kampen inte enkel att lägga ner. "Strange Fruit" är en skrämmande lyrik om lynchningar i amerikanska södern. Upprivande i sitt lugn om människor som hänger från träd. Förtexterna förklarar också att amerikanska politiker röstade emot att göra lynchningar illegala. Så omskakande som filmen därmed blir i starten lyckas den inte riktigt komma tillbaka till. Kärnan i berättelsen är FBI:s diverse försök att stoppa sångaren. När det inte gick att göra så på ett enkelt sätt skiftade de sitt fokus mot hennes narkotikamissbruk. Där fanns en juridisk väg framåt. Jimmy Fletcher, en svart agent, skulle vara den som infiltrerade hennes sfär för att ta fast henne. Myndigheterna hade inga skrupler kring att sätta dit henne. Men med tiden var Fletcher inte längre bekväm med att gå myndighetsrasismens ärenden som alibi.
Andra Day är filmen stora utropstecken. Likt en reinkarnation gör hon allt för att fånga Holidays bredd. Till utseendet inte porträttlik men med en distinkt förmåga att skapa känslan av att hon är Billie Holiday. Det är Day som sjunger med skörhet och styrka, precis som Holiday gjorde. Själv hade jag önskat att mer ansträngning lades på karaktärsskildringar och manus. Flera viktiga personer förminskas samtidigt som Fletcher efter en stund förvandlas till pappfigur som "den enda snälla mannen som finns".
Setareh Yousefi