Öppningslåten The Lion´s Roar sätter en ribba som torde vara omöjlig att ta sig över eller ens komma i närheten av. DEN stämsången. DET samspelet mellan musikerna. Som att göra en bicykleta på avspark. Skillnaden mellan systrarna Söderberg och andra grupper är att detta konstverk är bara ett i samlingen, ett vykort som vilket som helst. Men jag, jag hämtar mig aldrig riktigt från den öppningen.
Setlistan består av låtar från senaste skivan Stay Gold. Efter idogt turnerande och spelande så sitter de låtarna alldeles perfekt och arrangemangen är storslaga i all enkelhet. Det är inte bara publiken som fyller ut Flygeln, musiken gör sitt till för att göra lokalen några kvadratmetrar större. Som i titelspåret Stay Gold, det är musik så skör, så spröd men samtidigt stenhård och blytung.
Klara och Johanna Söderberg har ett samspel på scenen som är näst intill unikt. Men showen vore ingenting utan medmusikanterna. Tillsammans skapas ett storslaget sound. Lägg till en enkel men löjligt effektiv scenshow så har du receptet för en lyckad spelning.
Mellansnack är en konst. Det är en hårfin linje mellan skämskudde och gåshud. Systrarna Söderberg håller sig på rätt sida. Oavsett om de pratar om glutenfria semlor från Lindahls eller om ett telefonsamtal från en uppspelt Jack White så känns det äkta. Som om de verkligen pratar med oss. På tal om Jack White, så bjuds det på en spontan version av Seven Nation Army, var kom den ifrån? Och så kommer covern på White-bomben Love Interruption. Den har aldrig låtit bättre. Inte ens från geniet Jack White
Att plocka ut höjdpunkter från kvällen är svårt, för att inte säga omöjligt. Varje låt är en huvudroll, en nyckelscen. Men vissa låtar står ut i sin briljans. Som Wolf, där ljusen exploderar över scenen i rött och guld, och som avslutas med trummor och en steel-guitar som låter så snyggt skitig, som att den blivit doppad i både tjära och fjädrar. Eller som när systrarna framför Ghost Town utan mikrofoner, och lyckas få in Norrköping i texten. Eller så kanske höjdpunkten ligger i avslutande Emmylou, ikväll framförd så själfullt, så innerligt. Och jo visst är det lite allsång från publiken som hörs, om än lite dovt.
First Aid Kit bjuder på en underbar spelning i Flygeln. Jag tycker vi ska avveckla fettisdagen. För att istället en tisdag i februari varje år ha First Aid Kit-tisdag. Ok, är vi överens om det nu?