Sverige har många goda tradjazzband eller New Orleansband. Tuxedo Jazz Band bildades 1994 och har sina rötter i området runt Mälaren. Konserten inleddes med marschen ”Oh, Didn´t he Ramble”, där trumslagaren Peter Stenson ”kallade” på de övriga från scenen med sina trummor.
– Det här var begravningsmusik och vi är så risiga så det passar oss, sa klarinettisten och showmannen Rolf Carvenius!
Sedan spelade man sig igenom flera av genrens klassiker som ”Bourbon Street Parade”, ”High Society” och ”The Sheik of Araby”. För att bredda soundet och locka publiken, har man blandat upp repertoaren med noveltynummer, klezmerklanger, irländska dofter, ”udda” instrument som barytonhorn och Duke Ellington. Tyvärr har man, för att roa publiken, blandat upp med rena humornummer som gränsar till Spike Jones City Slickers, vilket i sig är festlig musik men som för mig känns malplacerad.
Trumslagaren Peter Stensons arabiska mundering under ”den gamle shejken” balanserar på gränsen till buskis. Men visst, publiken gilla det.
Personligen gillar jag de låtar där musikerna är koncentrerade och arren ger musikerna möjlighet att tänka och uttrycka andemeningen i New Orleans-musiken. Som King Oliver och Louis Armstrongs ”Canal Street Blues”. Här fanns en musikalisk tanke som imponerade. Samma kan sägas om King Olivers ”Working Man Blues” där soloinslagen var få och korta. Istället fick vi höra kollektiv improvisation av bästa slag. Ett stort plus också till världens kanske äldsta jazzlåt; ”Make me a pallet on the floor”. Bra sång där av Peter Stenson. Jag vill också framhålla ”Gatemouth Blues”, som skrevs av pianisten i King Olivers 20-talsband, Lil Hardin som en tribut till orkesterns andrekornettist, Louis Armstrong. Hardin blev senare fru Armstrong.
Hur som helst, publiken var nöjd och med viss reservation (se ovan) även undertecknad och vi var flera som lämnade lokalen med ett leende på läpparna. Något som Carvenius festliga mellansnack säkert bidrog till.