Redan under öppningslåten Dansen Före Döden infinner sig en elektricitet i luften. Det känns som att något stort är på väg att hända. Från scenen, från publiken byggs en stämning upp som liksom känns i hela kroppen.
Och visst lyfter spelningen som en raket. Det är så mycket energi och adrenalin från Herr Stenström och övriga bandmedlemmar att man som åhörare måste kippa efter andan. Varje låt är ett mordförsök. Ett vrålskrik från tårna. Men med så mycket känsla och innerlighet i varje andetag.
Med nya skivan ”Fulkultur” i bagaget så bjuder Stenström på rykande färska hits som trots sin ringa ålder passar alldeles utmärkt i scenkostymen. Dirty Harry och en tung refräng är i kväll en bomb som briserar. Höfter skakar i takt med den febriga trumman. Tänk dig då hur Slå mig hårt i ansiktet låter denna kväll, den på skiva löjligt pigga låt blir denna kväll en så smittande historia så hela lokalen liknar en höststorm.
De få andningspauser som finns under kvällen blir till magiska ögonblick, som i lugna vackra ”Trasig med dig” och ”När allting faller”. Men knappt hinner man hämta andan förrän man är utanför stormens öga igen. Plattan i mattan i hundranittio.
Det smärtar mig att inte fler personer besöker spelningen. De missade verkligen något. En spelning jag kommer bära med mig innanför vinterkläderna en lång tid framöver.