– She was a church Rock Star, sa Kiralina i början av konserten och sedan inleddes ”gudstjänsten”.
Inledningsvis fick vi lite fakta av ”folkbildaren” Slim Notini då han berättade om Mahalias liv och visade foton på en filmduk.
Men den stora stjärnan, jämte Mahalia, var Kiralina Salandy som mässade likt i en pastor i Södern. Hon inledde direkt med Mahalias stora hit ”Didn´t it rain, children”, Det handlade inte om uppvärmning, utan det var direkt på med ett otroligt gung och direktkontakt med publiken. Denna spontana och innerliga kontakt med publiken satt i hela konserten och kunde nästan jämföras med en församling i kyrkan!
Slim Notini vid pianot backade upp och höll Kiralina inom ackorden, för i takt med när stämningen steg och Kiralina blev ett med musik och budskap var det inte alltid som skönsången styrde. Men det hör till. Ibland var Kiralina, och trion, nästan i extas! ”Rainbow in the sky” gungade som värsta rocklåten. För att inte tala om ”Moving on up” där Kiralina eldade upp sig och taktfast stampade takten i scengolvet.
Efter att Slim i andra avdelningen gett oss lite historiska fakta släppte Kiralina på tyglarna och det gungade om möjligt ännu mer än tidigare. Publiken svarade på varje uppmaning och klappade takten, stampade i golvet och sjöng allsång i ”When the Saints go marching in”.
Slim Notinis trio med basisten Hans Larsson och trumslagaren James Bradley Jr. gav Kiralina perfekt stöd och hade lika stor del i skeendet som Kiralina. Ibland agerade de kör och, som i ”Saints” deltog de i solosången. Mot slutet fick vi också prov på att Slim är en mycket fin bluespianist som gjort inspelningar med legender som ”Magic Sam”, Mighty Joe Young, Rolf Wikström och Peps Persson.
När konserten var slut, var känslan mycket märklig. Jag var totalt utpumpad med ändå full av liv och kraft. Tänk vad musikens kraft inverkar!
Text & Foto: