Fröken Elvis, fem tjejer som lirar Elvis Presley-låtar, fast på svenska. Det svänger gott, stämsången sitter perfekt, soloinsatserna är perfekta och publiken är med på noterna… och ändå vill det inte lyfta! Det krävs en timmas konsert och en paus för att det ska börja koka!
Efter en stund satt jag länge och funderade på vad jag hörde. Drygt ett halvår tidigare, i samma lokal, hade bandet varit glödhett, nu så var det bara perfekt men utan glöd. Visst, stämsången satt som en smäck, instrumentbytena flöt smärtfritt, soloinsatserna, speciellt Camilla Fritzéns, är ljuvliga att lyssna till och bandet som helhet gör allt rätt, och ändå när det inte mitt hjärta mer än korta ögonblick.
Materialet är till stora delar detsamma som vid marsbesöket, men man har vässat sången förfinat uttrycket och ensemblerna är tajtare. Mellansnacket är OK, inte mer, det tenderar att bli lite för privat, men det är en smaksak. Elvisklassikerna radas upp som på ett pärlband och Lisa Bodelius sockervaddiga trombon balanserar och breddar ensemblesoundet.
Efter paus kommer bandet ut med den glöd och engagemang jag efterlyst första timmen. Fyra trälådstrummor står på scenen. Vi får en uppvisning i rytmisk finess och ett otal julsånger passerar revy. Trummisen Maria Olsson leder en ”allklapp” med publiken och det mesta är förlåtet. Fräckt, innovativt och fantasifullt. Fler Elvis-klassiker, däribland hiten ”Psykopat” och ”Blue Blue Christmas” samt inte minst hot-potpurrit med klassiska julsånger tänder publiken.
Vad kan då vara orsaken till rutinspelet före paus? Jag tror det beror på för intensiv lansering. Sedan slutet av februari i år till årets slut, gör bandet 52 spelningar plus några skolkonserter! Detta sätter sina spår. Christofer Schoug vikarierar för mammalediga Josefin Berge. Han har under åren hjälpt tjejerna med koreografin, men visade sig också vara en bra gitarrist. Snälla Fröken Elvis, stanna upp och andas, vi vill inte att ni ska köra er i botten.
Det blev en arbetsseger för Fröken Elvis, och dom räknas också!
Text & Foto: