Det var länge sedan jag upplevde något liknande från en musikscen i Sverige. Likt en stormvind, en urkraft av glädje och högoktanig musikalisk kraft tog hon scenen i besittning. Jag talar om soul- och funksångerskan LaGaylia (Frazier). Med sitt Soul Unit förvandlade hon Crescendo till en kokande kittel med hårt beat och spelglädje.
Från första stund etablerade hon kontakt med publiken. Bland annat med två killar i elvaårsåldern, som båda hette William. Tack och lov undvek LaGaylia de mest kända soulhitsen. Hon höll sig till lite nyare musik, men hela tiden höll hon kontakten med storheter som Chaka Kahn, James Brown, Isley Brothers, Aretha Franklin, Prince m.fl.
LaGaylia rörde sig hela tiden över scen och interagerade ömsom med sina medmusiker och ömsom med publiken. Hon fick till och med publiken att sjunga allsång i dessa sällan hörda soulhits. Det var imponerande. Den energi som LaGaylia utstrålar i TV-programmet ”Talang” där hon är en av domarna visade sig vara minst lika vägvinnande denna kväll. Hela konserten kännetecknades av ett tufft och hårt beat där LaGaylias röst verkligen fick kraft och energi. Röstmässigt imponerade hon stort.
Eftersom två i bandet, keyboardspelaren Carl Flemsten, bördig från Norrköping, och elbasisten Johan Granström, var vikarier blev det mest jambetonad musik där alla reagerade på varandras infall. Eventuella arrangemang hade lämnats hemma. Nu var det ”känsla för feeling” som gällde. Gitarristen Pelle Holmberg pumpade funkriff och solade förtjänstfullt. Speciellt i Prince ”Purple Rain”. Även basisten Johan Granström och trummisen Magnus Höglund jobbade hårt och bidrog storligen till det lyckade resultatet. Anneli Axelsson agerade ensam kör. Jag hade gärna hört mer av hennes fina röst.
Publiken var mer än lycklig och krävde extranummer… och fick det!