Fröken Elvis plockar upp Elvis låtskatt för att göra den till sin – på svenska i helt nya arrangemang. Skatten är enorm – Kingen ska ha spelat in 700 låtar trots att karriären (som bekant) slutade redan vid 42 års ålder.
Men fröknarna gör allt annat än trötta covers. De gör om hittarna till spänstig vispop på svenska med fyndiga texter och serverar också okända skojigheter som "Räkans sång" (Song of the Shrimp). Bland kvällens starkaste kort finns "In The Ghetto", som blir en melodramatisk miljonprogramshistoria "I betongen", men också den avslutande – väldigt riviga – "En jävla psykopat" (Devil in Disguise). Applåderna efteråt får nästan taket att lyfta på knökfulla Crescendo. Publiken vill förstås ha extranummer – och får då en mer finstämd avslutning i Älska mig (Love Me Tender).
Sångerskan Camilla Frizén är en karismatisk scenperson med förmåga att sjunga snyggt, både innerligt och kraftfullt. Kvintetten består också av basisten Sanna Andersson, trummisen Maria Olsson samt två östgötar – gitarristen Josefin Berge från Simonstorp och den glänsande trombonisten Lisa Bodelius från Motala.
Det genommusikaliska bandet bjuder på grymt sväng, spelar på totalt elva instrument och har också ett snyggt ihopsatt program. Man kan väl tänka sig att det har sitt ursprung i tjejernas succéföreställning på Klara soppteater. Även här kastar de in flera teatraliska och lekfulla inslag. Retrovurmen – den uttalade längtan om att leva på Elvis tid – övergår i en skojig drift med 50-talets hemmafruideal. Kul är också "Gråt inte" (Blue Moon) där Elvis röst släpps in genom en 50-talsradio medan bandet körar:
"Gråt inte, du finns alltid kvar"
Och visst gör han det! Inte minst genom den här livfulla hyllningen med glimten i ögat som ger en härlig känsla av upprymdhet.