Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Bandet var alert och på tå

Pianisten Niklas Hakegård hade mycket att göra och hade säkert fullt upp med att räkna rätt i Bill Holmans tricksiga arr.

Pianisten Niklas Hakegård hade mycket att göra och hade säkert fullt upp med att räkna rätt i Bill Holmans tricksiga arr.

Foto:

Musik2019-03-14 08:34
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Detta var andra gången på en knapp vecka jag hörde Östgötabandet spela arrangemang av den amerikanske saxofonisten, kompositören och arrangören Bill Holman. Första gången, i Linköping, kändes det lite obekvämt, speciellt i soloavsnitten.

Andra gången, denna afton på Crescendo i Norrköping, kändes det fräshare och bandet var mer alert och på tå!

Bill Holman är kanske ingen superkändis i jazzvärlden, men han har hållit på sedan början av 50-talet (född 1927) och har komponerat och arrangerat för storband ledda av bl.a. Charlie Barnet, Woody Herman, Stan Kenton och Count Basie. Han har också samarbetat med artister som Eartha Kitt, Peggy Lee, Mario Lanza, Tony Bennett och Burt Bacharach. Till det kommer flera Grammy-utmärkelser för radio och TV-produktioner.

Direkt visade Östgötabandet att Holmans arr ingalunda är enkla. Det är mycket räknande och ibland sätter de tricksiga arren och Holman fantasi käppar i hjulen för musikanterna. Inledande ”Three little words”, en standardlåt som går tillbaka till 1930. Så mycket av originallåten hördes inte. Musiken spretade åt alla håll. Säkert kul att spela, men de ideliga temposkiftningarna och Holmans infall satte stopp för swingen.

Bill Holman är skolad i den s.k. Västkustjazz under 50-talet, och det var också i stycken där de murriga och lite återhållsamma klangerna vägledde som det lät bäst om Östgötabandet. Holmans arr av ”The Hook” är ett typexempel på detta. Den genljöd av klanger från Holmans västkustpolare som Shorty Rogers, Bob Brookmeyer, Bill Perkins, Gerry Mulligan, Chet Baker och Marty Paich m.fl. Holmans egen ”Primrose Path” svalkade lite med sitt långsamma bossatempo. I ”Dearly beloved” fick tenorsaxofonisten Hans Åkesson fritt spelrum och den chansen försatte han inte. Duke Ellingtons ”All too soon” visade på nytt fram Åkesson men också Pelle Anelid på flygelhorn. Trombonisten Lars Hedlund behandlade hade flera tillfällen att imponera och ”We´ll be together again” klingade fint.

Några ord om nytillskottet i Östgötabandet, barytonsaxofonisten Anders Hoglert, som troligen ersätter Lars Sehlstedt som fallit för pensionssträcket eftersom Östgötabandet ingår i Östgötamusiken. Med Anders i bandet har man nu fått ännu en soliströst. Anders verkar inte direkt blyg och vi får se om han får fast tjänst.

Musik

ÖSTGÖTABANDET

The lost charts – The music of Bill Holman

Plats: Crescendo

Datum: 13 mars

Läs mer om