”Den avslitna hälsenan blev helt plötsligt ingenting jämfört med det här. Håll mig gärna i handen, för den här gången är jag rädd.”
Det skriver mångkamparen Nadja Casadei i fotoboken ”Om jag fick välja”. Det hon trodde var ett blödande magsår visade sig vara cancer i lymfkörtlarna. Samtalet hon fick från sjukhuset välte omkull hela hennes liv. Det påminde henne om livets bräcklighet. Det blev också starten på en helt annan kamp än den hon fört på friidrottsbanorna.
När Nadja Casadei drabbades av cancer var hon öppen med det på sin blogg och fick tusentals läsare följa hennes inre resa mellan hopp och förtvivlan. I boken förenas på ett mycket lyckat sätt Nadjas korta, starka och ärliga texter och tankar, med Norrköpingsfotografen Peter Holgerssons mästerliga bilder.
Folkbladet har tidigare berättat att Peter Holgersson för denna fotodokumentation har belönats med såväl första pris i de internationella prestigetävlingarna World Press Photo och Picture of The Year.
Peter Holgersson fick förtroendet att med sin kamera följa hela den tuffa sjukdomsresan – ända fram till att Nadja friskförklaras. Han har pendlat mellan Norrköping och Karolinska Sjukhuset, bostaden i Lidingö och träning på Bosön. De svartvita fotografierna är närgångna, fokuserade och fångar kroppens styrka och svaghet. Det är bilder som verkligen berör. Smärtan, ensamheten, oron, paniken och glädjen – allt känns på riktigt. Tack och lov gör det matta trycket bilderna rättvisa.
Vi får se Nadja grimasera och vända sig bort när katetern för cellgifter opereras in i halsen på Karolinska sjukhuset. Den ihopsjunkna kroppen när tröttheten överfaller henne i rulltrappan. Men så småningom även glädjestrålande träningsbilder när värdena är bra och kroppen börjar återhämta sig. Och Peter Holgersson förevigar ögonblicket då Nadja leende lämnar hematologiavdelningen när den sjätte och sista behandlingen är avklarad.
Hela boken är indelad i kapitel som anspelar på idrott och krig – med termer som ”upplopp”, ”mål” och ”cancern kapitulerar”. Det kan nog vara ett naturligt förhållningssätt för en mångkampare, men samtidigt förstår vi att cancern är väsensskild från idrott och prestation. Cancern gör som den vill och slår blint. Den kan uppenbarligen dra undan mattan för den mest vältränade människa.
"Alla har alltid sagt att mitt hjärta är starkt. 'Du har ett hjärta som en häst.' Min muskulatur syntes tydligt redan som barn. Alla mina värden har alltid varit bra. Så hur hamnade jag i det här? Tänk om jag aldrig blir mig själv igen."
Men Nadja Casadei hade turen att överleva och förmedlar en känsla av vikten att verkligen ta till vara på livet och dess möjligheter. Även om boken är utgiven – så fortsätter också fotoprojektet. Målet nu är att komma tillbaka till det svenska friidrottslandslaget och OS i Rio de Janeiro år 2016, därav namnet på bloggen – Riovanschen. Det blir spännande att följa fortsättningen.