Inledande Långsamt Genom är inte en käftsmäll direkt. Den lunkar på i långsam takt. Den öppningen sätter sig inte i själen. Pärlbandet av låtar som följer går liksom i samma lunk, Nere på Maskinisten, Aldrig nånsin komma ner och Gräsfläckar får mig att ana det värsta. Att den här kvällen bara kommer bli en axelryckning. Men så fel jag hade, så vansinnigt fel. För när inledningen till Främling Överallt fullkomligen exploderar inne i den fullknökade Flygeln. Ja då blåser Thåström och bandet bort alla mina tvivel. Därifrån är det inget annat än en ren och skär uppvisning i känsla och brinnande intensitet.
Man står som åskådare och knockas vid varje låt, och att försöka beskriva hur låtarna känns, hur de liksom tar sig in hjärtat är som att försöka beskriva hur den första vårsolen smakar. Att försöka beskriva skönheten i att se de första vårtecknen, det är svårt. Sånär som på omöjligt.
Låtlistan är för kvällen en perfekt blandning av rykande färskt material och gamla live-favoriter. Thåströms senaste skiva "Den morronen" spelar en stor roll i listan, men aldrig en huvudroll. Istället är det låtarna som varit med ett tag som griper tag, som får Flygeln att skaka i fundamenten. Axel Landquists Park är en bomb, Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce bär på en naturkatastrofs krafter på scenen. Det går liksom att känna elektriciteten i lokalen. Du kan höra Joakim Thåströms hjärtslag som en marschtrumma. Det är på liv och död i varje andetag.
Thåströms band har en väldigt stor del i att aftonen blir magisk. Den perfekta kombinationen av ljuvligt oljud. Jag trodde aldrig att en gitarr som låter som ett störtande flygplan skulle kunna skapa vacker musik. Detta får vi bevis på i St Ana katedral, det blir gåshud och andnöd.
Ljusshowen är vansinnigt vacker, enkel och sparsmakad men löjligt effektiv. Den skapar den där sista ingrediensen, sista pusselbiten som knyter samman alltihop.
Så när man stod och jublande som mest. Då kände Herr Joakim Thåström att han skulle ursäkta den något tama inledningen med en avslutning som skulle få tre tusen (typ) händer att slita ner månen och stjärnorna. Vad sägs om Brev till 10:e våningen, Kom Med Mig, Kriget Med Mig Själv och Beväpna Dig Med Vingar som målgång. Nej jag ska inte ens försöka ge mig på att förklara den. Jag famlar i mörkret. Thåström var överstepräst i Katedral Flygeln under fredagen. Det räcker så. Amen.