Kärleksfull hyllning med besk eftersmak

Torgny Kingen Karlsson med musikerna i The Uppercutts som på tisdagen spelade på Lilla Teatern.

Torgny Kingen Karlsson med musikerna i The Uppercutts som på tisdagen spelade på Lilla Teatern.

Foto: Carl Thorborg

Kultur och Nöje2014-03-12 17:24
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

MUSIKTEATER

NÄR ROCKEN KOM TILL SVEG

Med: Torgny Kingen Karlsson och The Uppercuts

Arrangör: Riksteatern

Lilla Teatern, Norrköping

När rocken kom till Sveg är en kärleksfull hyllning till en tid som formade och revolutionerade musikvärlden. Samtidigt representerar den en reaktionär kultursyn som helst av allt vill vrida klockan tillbaka. Torgny Kingen Karlsson är en mycket skicklig sångare och inte minst en mästerlig keyboardist som tillsammans med tre rutinerade musiker rockar loss inför Lilla Teaterns publik. På ett personligt sätt berättar Torgny Kingen Karlsson små berättelser om hur den tidiga rockmusiken sköljde in över Sverige. Han berättar om pojkarna som bygger en gigantisk antenn för att lyckas få in Radio Luxemburg och om pojken som åker buss i flera timmar för att köpa Elvis Presleys första skiva. Alla berättelser exemplifierar den törst som fanns bland 50-talets ungdomar. En törst efter en egen kultur att ställa mot den gamla när det vankades tonårsuppror. Publiken på Lilla Teatern består till stor del av 1950- och 60-talets ungdomar som troligtvis är här för att bli serverade lite nostalgiska minnen. Jag själv funderar på varför musiken i föreställningen inte tilltalar mig. Det beror inte på att jag har svårt att relatera till en tid som jag inte upplevt själv. Inte heller beror det på att jag missaktar den tidiga rocken. Nej tvärtom. Föreställningen handlar om 50-, 60 och 70-talens musikaliska revolution, men Kingen spelar i stort sett bara låtar som han skrivit själv. Således i modern tid. De påminner visserligen om originalmusiken från den epok som nu hejdlöst romantiseras, men de blir inget annat än bleka karbonkopior. Det beror på att Kingen inte bara låtit sig inspireras av den musik han älskar, han försöker istället göra låtar som kan förväxlas med de verk som skrevs för 50 år sedan. Efter att ha talat en stund om en klassisk låt som publiken känner igen, säger han något i stil med "Och den melodin har inspirerat mig till den här låten" och så drar bandet igång ännu en karbonkopia. Efter ett tag blir det tämligen tjatigt.

Det som gör att När rocken kom till Sveg lämnar en särskild besk eftersmak beror på att den musik som spelas går emot själva kärnan i rock'n'roll. Det musiker och publik drevs av under det sena 1950-talet var en vilja att förnya musiken och skapa en gemensam kultur för efterkrigstidens ungdomar. Rocken var revolutionär. Kingens musik verkar drivas av den motsatta viljan, att konservera en tidsperiod och reaktionärt vrida klockan tillbaka. På det sättet exkluderas en ung publik från den tidiga rockmusiken, musik värd att lyssna på för alla som vill förstå sin nutid. Det hade varit en klockren föreställning om Kingen valt ut sina favoritlåtar från den tid som föreställningen handlar om. Men när nyskriven musik ohämmat kopierar en förgången tid ser jag det som ett ideologiskt ställningstagande. I det här fallet är det ett ställningstagande mot utveckling.