Ett värdigt avslut
Ennio Morricone-inspirerade introt This Worm’s for Ennio dundrar ut ur högtalarsystemet. Scenen är våldsamt rökfylld och ljuset oerhört snyggt när göteborgarna gör entré inför röjets största publik.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Då rasar ljudet.
Strömmen går och det enda ljud som blir kvar kommer från Adde Andreassons trummor.
– Öh, sorry, säger basisten Martin Sandvik på sin utpräglade göteborgska och sedan får bandet snopet släntra av scenen.
Pausen som uppstår efter den tekniska fadäsen skulle ha kunnat
knäcka den bäste. Ett så storartat intro som bara raseras gör lätt att luften går ur, men Hardcore Superstar verkar snarare finna kraft i det inträffade.
När felet väl är fixat kommer de tillbaka och kör skiten ur Rejmyre.
Bokstavligt talat.
Så här vitalt har gruppen inte låtit på länge. De presenterar sin sleazethrash med stor pondus och lägger stolthet i att spela riktigt hårt. Något som materialet från de tre senaste skivorna (varifrån hela setlisten hämtas) inbjuder till. My Good Reputation bjuder till allsång, Dreamin’ in a Casket kör över publiken och i Nervous Breakdown är scenen återigen så där vansinnigt snygg och badande i rök.
Anledningen till den totala urladdningen är förmodligen att det är turnéavslutning för Hardcore Superstar. Sådant innebär allt som oftast små spratt. Det börjar med att Bullets Eric Alström förstärker extranumren med extra gitarrtugg. I Bag On Your Head avtackar bandet sina roddare genom att låta dem ta över bas samt trummor och i avslutande We Don’t Celebrate Sundays travar kompisar från bland annat Gemini Five och H.E.A.T in på scenen för att skråla med.
Allt sitter den här kvällen i svinkalla Rejmyre och för er som inte var där är det bara att beklaga.
HARDCORE
SUPERSTAR
Betyg: 4
SUPERSTAR
Betyg: 4