Den Oscarsnominerade pärlan ”Snögubben” (The Snowman) visas samtidigt som orkestern spelar den härliga musiken av den brittiska kompositören Howard Blake. Greppet från stumfilmstiden blir här en sorts pedagogisk uppvisning av hur filmmusiken uppstår då barnen kan se hela den mäktiga symfoniorkestern spela live framför sina ögon.
Filmen från 1982 har blivit en jultradition i Storbritannien – och det är lätt att förstå varför britterna har tagit denna animerade vinterhistoria till sina hjärtan. Det är en varm och behaglig film – långt ifrån skrikiga Nicklelodeon-historier. Ömsint och ordlöst skildras vänskapen mellan en snögubbe och en pojke som nyfiket bekantar sig med varandras världar. Särskilt häftiga är de fantasifulla flygscenerna där musikens lätthet bidrar till den hisnande känslan. Och Ludvig Bergstrand från Kulturskolan sjunger så fint till den filmiska musiken.
Hej mitt vinterland-föreställningen byggs upp kring att Marcus (spelad av Marcus Fyrberg) ska vara barnvakt åt fem barn. De får se film, men de är också fulla med lek och upptåg. Det blir charader och kurragömma till musik ur Tjajkovskijs Nötknäpparen. När glittrig snö faller till ”Nej, se det snöar!” på scenen blir barnen ystra av glädje och de svartklädda musikerna, framför allt cellisterna, alldeles vita om axlar och hår.
De charmiga barnen imponerar på scenen – de växlar mellan att sjunga, dansa, skådespela och visa upp akrobatiska konster. Marcus Fyrberg har koreograferat alltihopa väldigt snyggt och bjuder även på en frejdig och skojig final som dansande snögubbe – lika älskvärd som snögubben i filmen – eller den bland barn så populäre Olof i Frost.
Det är en liten föreställning att smälta för – som bottnar i en förståelse för att barn i mötet med klassisk musik också behöver något kul att titta på och gärna några visor att känna igen.