Musik
ROFFE WIKSTRÖM
Plats: Crescendo
Datum: 20 oktober
Likt en ishockeyspelare som inte får igång kroppen fick Roffe Wikström tackla sig in i matchen. Gång på gång tog han sats och tryckte upp motståndaren, det vill säga bluesen, mot sargen och stack klubban i magen på den blå motståndaren. Här är det tjuvknep och rackartyg som gäller. Det domaren inte ser har inte hänt! Roffe klarade sig utan utvisning fast ett par varningar blev det.
Men det dröjde säkert trettio minuter innan Roffe och hans pianist, Max Lorentz, lyckats tämja besten. I alla fall tillräckligt för att kunna leda den i rätt riktning. Det var trettio minuter av glömda texter och okoncentration. Det var först i ”Andra sidan viken” från senaste plattan som pucken började glida Roffes väg. I stället för stolpe ut blev det stolpe in! I Snoddas stora hit, ”Hadderian Haddera/Flottarkärlek”, tände det till med tungt gung i botten. Balladen ”Det kunde blivit bra”, också från nya plattan, visade Roffe som känslosam balladsångare och det tyckte jag om.
Nu hade Roffe fått ordning på textraderna och klassiker som ”Längtan ge dig av” och ”Mitt hjärta är ditt” blandades med nya klassiker som John Holms ”Ett enskilt rum på Sabbatsberg” och ”Så skönt, Så skönt”. Publiken av älskar Roffe och lyfter honom över hinder på banan och Max vid elpianot lotsar Roffe förbi alla blindskär. De har ett intuitivt samarbete. Max är också bluesgitarrist av rang.
För Crescendo är det nu upploppet med två konserter kvar på säsongen. Nästa år kommer man troligen ha flyttat verksamheten till Hallarna. Hoppas att den flytten går smärtfritt och vi kan vänta oss ytterligare sextio år av jazz, blues och visor.