"Hollywood nästa" är ett perfekt inledningsnummer. Sen direkt över till en hit, för att liksom mätta alla de där östgötarna om aldrig ser bob hund annars. "Tinnitus i hjärtat" drar igång publiken, gammal som ung.
Sen en minst sagt bombastisk nostalgitripp med "Hörlurar", innan tre mer nutida singlar rivs av: "Blommor på brinnande fartyg" (numera ständigt en höjdpunkt), "Hjärtskärande rätt" (en lättsmält upptempobit), och "Har du inget man kan dansa till?" (en ösig dansgolvsbomb). "Snart är det väl revolution på gång?" håller pulsen uppe när bob hund blandar gammalt och nytt på ett mästerligt balanserat sätt.
Det blir aldrig tråkigt, trots att Spinal Tap-faktorn kanske inte riktigt når 11. “Hunden” är en livemaskin som aldrig låter sin show bli avslagen.
Med "Det överexponerade gömstället" skickar Thomas Öberg iväg en kommentar om den rådande flyktingkrisen. Åtta år skulle det ta för låten att förstås, konstaterade Skånes Iggy Pop.
Kulmen nås dock tveklöst med "Ett fall och en lösning". Efter 18 år låter desperationen och spelglädjen i den fortfarande lika bra live. Om inte bättre.
Två extranummer skvallrar om att Norrköpingsbesöket nog ändå var lite av en stretchning inför morgondagens (läs fredagkvällens) konsert hemma i Helsingborg. Men efter en mullrande tiominutersversion av "Rockabilligt" kliver ändå bob hund av scen för sista gången utan att lämna någon besviken.