Boogaloo har lite annorlunda koncept än exempelvis Crescendo. Hos Boogaloo är grunden de lokala grupperna och musikerna och man träffas regelbundet för att jamma. Det vill säga det spontana styr i mycket. Vid tretiden på lördagen inledde man med Brohlin Kvartett, som blivit en trio då sångerskan Alva Brohlin fått halsbesvär och utgått.
Trion med pianisten David Hjärtström i spetsen skötte detta strålande. Tolkning av John Coltranes ballad ”Naima” var en fullträff och visade på Hjärtströms i potential.
På restaurangens övervåning pågick parallellt konstworkshop – konsten att måla jazz om man är ett barn. Som inspiration spelade Karin Johansson bland annat afrikanskt tumpiano. Spännande bilder som senare visades ute på innergården.
Boogaloos styrelse innehåller ett gäng duktiga musiker. Styrelsen hade i år bjudit in några Friends. Vi fick bland annat höra sångerskan Isabella Kongshaug och altsaxofonisten Simon Åström. I styrelsen ingick bland annat gitarristen Erik Skoott, pianisten Pontus Holmberg, trumpetaren Mats Lindahl och trumslagaren Joakim Sandén. Lindahls svit, ”Klocket”, är tillägnat bostadsområdet Klockartorpet.
Sopranspelande Karolina Almgren kommer från Göteborg men är baserad i Malmö. Med sin grupp Färdas glädje, sorg, ilska, undran och andra erfarenheter man samlar som musiker under ett liv utgör grunden för Karolinas musik. Homogen och tajt grupp. Med en stor portion vemod tog man tag i publiken och gitarristen Andreas Hourdakis vill jag gärna höra mer av.
Poesi och jazz går bra ihop, men det är inte alla som fixar det. Pianisten Mathias Landaeus och trion visade att Monk, Keith Jarrett och Per-Henrik Wallin går bra ihop med ”ordkonstnären/estradpoet” Daniel Boyacioglu. Rap som musikforn köper jag inte men budskapet Boyacioglu förmedlar är okay Trion kompletteras Elsa Bergman bas och Moussa Fadera trummor.
Dessvärre kunde jag inte stanna kvar för att höra sista gruppen Colmeia, vilket jag beklagar.