De flesta av oss har en idé om vad en dokumentär är och hur den ser ut. ”Swagger” går emot dessa förutfattade tankar. Kanske beror det på att regissören Olivier Babinet har bakgrund som musikvideoregissör men ”Swagger” ser inte ut som något annat. Dess visuella intryck indikerar en spelfilm. Istället handlar innehållet om ungdomar från Paris-förorten Aulnay-sous-Bois. Och även där ligger fokus inte på deras problem eller begränsningar. Visst, en del av ungdomarna har svårigheter och önskar sig andra liv. Men det är inte problem strikt relaterade till socioekonomiska barriärer.
”Swagger” är en karaktärsstudie i dokumentärformat. Framför kameran har vi framförallt praktfulla, teatraliska och färgstarka Regis som drömmer om att bli stylist. En ung kille som ser världen som sin catwalk där han med just ”swagger” rör sig fram. Ett ord som saknar ekvivalent på svenska, men som på engelska väldigt utmärkt beskriver en särskild blandning av vitalitet och stolthet. Regis stjäl mest uppmärksamhet, vilket inte betyder att även de andra barnen har mycket fascinerande tankar.
Genom barnen berättar Babinet en historia om mänskligheten. Om hur lika vi är och ändå väldigt olika också. Barnen är allt från roliga, till extroverta, till tillbakadragna, till hoppfulla, till förtröstansfulla. En del tänker med ohämmad fantasi, andra kan knappt se annat än sin egen vardag. Det är spännande att regissören fokuserar på att mänskliggöra de som annars bara blir rubriker. Som det alltid pratas om endast ur ett perspektiv. För en gångs skull får de framstå som vem som helst.