Cynikern kanske fnyser åt en historia som handlar om små, gulliga och utsatta barn i fattigdomen. Men samma cyniker kanske skjutit undan svåra känslor från sig själv för att övertyga sig om att världen ser bättre ut än vad den gör. "Capharnaüm" är Nadine Labakis tredje långfilm som regissör och följer samma anda som de tidigare alstren "Caramel" och "Vad gör vi nu?". Hon gör ofta starkt emotionella historier som alltid hamnar på rätt sida mellan översentimentalitet och berörande verklighet. Som libanesisk regissör lyckas hon ta upp problematik i mellanöstern utan att svartmåla hela folkgrupper. I Labakis filmer får människor från regionen vara individer.
"Capharnaüm" betyder kaos, och är en mycket passande titel för filmen om papperslösas extremt utsatta situation. Zain är en pojke på cirka tolv år med stark rättspatos och en överlevnadsvilja utöver det vanliga. I filmens inledning är han i en rättssal där han stämmer sina föräldrar, för att ha blivit född. Sedan följer tillbakablickar om det inhumana livet i en karg familjesituation. Föräldrarna är bittra och skadade av enorm fattigdom. Zains fokus är på att de inte ska gifta bort elvaåriga systern Sahar. Senare hamnar Zain i annan slum där papperslösa flyktingen Rahil lever med sin lille son Yonas.
Filmen har många styrkor där den största är regissörens förmåga att få barn att skådespela på den nivå de gör. Zain Al Rafeea i huvudrollen fullständigt exploderar på duken och levererar en av de starkaste insatserna någonsin av ett barn. Han är inte bara gullig utan spelar som vilken vuxen som helst. Karaktären är dynamisk och Al Rafeea får tänja skådespelarmusklerna, vilket han gör på ett häpnadsväckande sätt. Vad som är ännu mer otroligt är att Labaki fått någon form av skådespeleri ur en liten pojke på 1-2 år. Lille Boluwatife Treasure Bankole och Zain Al Rafeea samspelar på ett sätt som inte borde vara möjligt när Bankole är så liten. Där finns det dock, skådespeleriet, utveckling av relationen mellan barnen. Även Yordanos Shiferaw är en uppenbarelse som Rahil, ung och utsatt kvinna som ändock inte låtit desperation påverka hennes omtanke.
"Capharnaüm" är ett hugg mot hjärtat, en påminnelse om vilken värld vi lever. En argumentation mot den privilegierade föreställningen att fattiga kan vara lika eller mer lyckliga än rika. En maning till vad som händer i världen när människor inte har rätt handlingar. Nadine Labaki ger oss en komplex skildring där det finns plats för ondska och förståelse för människor.