Karin Viard har hittat sig en nisch där hon ofta briljerar, dramakomedin där en kvinna hamnar i absurda situationer eller beter sig märkligt. Medelåldern och mitt-i-livet-kriser har varit hennes signum ganska länge. Hon gör det ofta så väl att hon kan vara en behållning i sig. I Sverige är hon däremot mest känd för sin roll som Nadine i utmärkta "Polisse". Viard har uppenbarligen bredd men får inte flexa musklerna fullt ut speciellt ofta.
I "Jalouse" spelar Viard Nathalie, en frånskild medelålders kvinna vars dotter fyller 18 precis i inledningen. Modern verkar lite ur balans och stör sig lätt på andra. Hon blir både avundsjuk och svartsjuk på kvinnor omkring henne. Känslorna begränsas på intet sätt och även dottern Mathilde är offer för dem. När Nathalie besöker sin läkare får hon veta att hon är i en premenopausal fas. Redan här uppstår ett problem. De manliga manusförfattarna och regissörerna verkar ha fått för sig att klimakteriet skapar orimlig ilska och svartsjuka. Sedan följer en serie händelser som alla har den gemensamma tråden att kvinnor är konkurrenter och män är ofta belöningen i den kampen. Ett budskap som känns enormt förlegat. Nathalie verkar exempelvis inte avundsjuk på så mycket annat än andras män och andras utseende.
Jag är inte säker på att komedi är rätt för den berättelse som regissörerna filmar. Det är gravt allvarliga problem som avhandlas och atmosfären "oj så olyckligt" matchar inte alls innehållet. Men, och det är ett stort men, Karin Viard lyfter sin vana trogen helhetsintrycket, från betyg 2 till 3.