Få 24-åringar långfilmsdebuterar med kalibern som Miles Joris-Peyrafitte har gjort i ”As You Are”. Med det sagt kanske erfarenhet hade knutit ihop slutet lika väl som inledningen. För det är en engagerande och imponerande start som sedan tappar intensitet mot slutet, ironiskt med tanke på att innehållet blir tyngre då. Regissören får tyvärr inte rätsida när berättelsen borde bli som mest angelägen. Det är som om hans egen story blir för mycket för honom.
Jack är en tafatt tonåring som drar sig undan andra i sin ålder. När hans mamma träffar nya kärleken Tom kommer hans son Mark också in i deras liv. De klickar direkt. En omedelbar vänskap formas och de är oskiljaktiga till föräldrarnas glädje. Mark är en gnistrande närvaro i Jacks tidigare tillknäppta liv. Med vigör, mod och en grunge-ig form av livsglädje får han Jack ur sitt skal. De är vänner men deras relation är enkel att missta för något mer än så. Spänningen mellan tonåringarna ter sig mer och mer som en kärleksrelation. Vilket kompliceras av att Mark träffar Sarah som han drar in i gänget. Och samtidigt separerar pojkarnas föräldrar. Allt var inte guld som glimrade. Vilket vi vet eftersom filmen börjat i en polisutredning.
”As You Are” har en mystisk och nervös atmosfär. En film som inte lever upp till sin egen potential. Som byggs upp skickligt utan klyschor från tonårsskildringar. Kanske hade den behövt en Gus Van Sant för att leverera ett starkare slut. Dess lovande start skapar nämligen sådana förväntningar. Avslutet kunde också hållit ihop bättre.