Film
23 Walks
Cnema
Regi: Paul Morrison
I rollerna: Dave Johns, Alison Steadman m fl
Betyg: 3
Att träffa en partner på ålderns höst innebär en del saker. Exempelvis oundvikliga element av bagage. Vid 25 kan en del ha undgått särskilt mycket utmaningar i livet, men efter 60 finns sällan sådana individer. De upplevelserna samlas till en komplex hög som människor bär med sig in i nya relationer. Det är livet, ingen av oss kommer ut oskadd vill nog regissören Morrison säga.
I centrum finns Dave och Fern, vars vägar möts på hundpromenad där hon retar upp sig rejält över att Dave går med sin hund Tillie utan koppel. Men följande möten ger inte samma upphov till irritation. Med människokännedom försöker Dave öppna upp Fern eftersom han direkt känt en nyfikenhet inför henne. Vad som först framstår som en gullig kärlekshistoria mellan två vilsna själar utvecklar sig i och med hemlighetsmakeri och andra försvårande omständigheter. Inne i mixen finns barnbarn, vuxna barn, före detta partners, samhällssystem som fallerar och lite annat.
”23 Walks” är en finstämd, vänlig och förlåtande film om högst vanliga människor i vad som går att definiera som vanliga liv. Den har sin förtjänst i dess delvis oförutsägbarhet men också att filmen erbjuder perspektiv som är relativt ovanligt; kärlek bland personer med hög ålder. Däremot finns brist i att skådespelarna inte har så stark kemi mellan sig. Egentligen borde ett sådant tillkortakommande förstöra mer men mest påverkas tittaren av att paret filmen skildrar inte har en självklar dragning mellan sig. Samtidigt finns ständigt den förklarande faktorn där, med stor erfarenhet kommer också sargat inre som försöker navigera sig genom tillvaron. Och misslyckas ibland.
Dramaturgin innehåller en hel del ämnesområden som absolut skulle kunna skapa en socialrealistisk berättelse. Men Paul Morrison är inte Ken Loach, vilket innebär att gulligheten är en starkare kraft än de öden som drabbar Dave och Fern. Ibland undrar jag om filmskaparna haft svårt att bestämma sig för vilken väg de ska ta. Ofta finner jag mig väl i blandningen av tragedi, drama och romcom. ”23 Walks” puttrar på utan jättemycket spänning. Risken är att filmen kräver ett visst antal levnadsår eller ovanligt mycket livserfarenhet för att kunna tala till den som tittar, eftersom den handlar mer om livets tyngd än romantik.