Verkligheten skildras overkligt

Medan både foto och redigering glänser har Roland Emmerich helt negligerat andra perspektiv i "Midway".

Piloten Dick Best (Ed Skrein) får en snabb pratstund med sin fru Anne (Mandy Moore) i krigsskildringen ”Midway”.

Piloten Dick Best (Ed Skrein) får en snabb pratstund med sin fru Anne (Mandy Moore) i krigsskildringen ”Midway”.

Foto: Noble entertainment

Film2019-11-07 12:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Midway             
Filmstaden
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: Ed Skrein, Patrick Wilson, Luke Evans, Dennis Quaid, Woody Harrelson, Nick Jonas, Aaron Eckhart, Keean Johnson, Luke Kleintank, Mandy Moore m fl.
Betyg: 2

Man kan väl säga att Roland Emmerich är en drömskräddare av ovanlig sort som tar en verklig historia och spinner en ordentlig Hollywood-kliché av den. Inte vilken verklighet som helst heller utan en mörk och otrolig sådan där David trots allt rådde på Goliat. Vill du ha en bombastisk och vital underhållningsupplevelse kanske "Midway" kan ge dig något. Annars är det synd på en sådan historia, för explosiv action finns att plocka lite varstans.

Midway är namnet på en ö inte så långt från Pearl Harbor där USA och Japan stred. Japanerna som var överlägsna militärt hade överraskat amerikanerna vid Pearl Harbor vilket tvingade USA till krig. Midway är där det hela vände. Underrättelsetjänsten stod på sig efter den första attacken och lyckades förbereda armén på nästa steg. I centrum finns Richard "Dick" Best, fräck pilot som tuggar tuggummi och talar med karikatyrdialekt. Med vårdslöshet drar han fram och gör livet svårt för alla. En parallellhistoria handlar om Edwin Layton som förutsåg Pearl Harbor men inte blev lyssnad på. Inför Midway har han lärt sig läxan att insistera på det han tror på. Omkring dem ett gäng modiga, coola, eftertänksamma och "roliga" män.

Tekniskt sätt håller "Midway" mer än väl. Redigeringen är dynamisk. Fotot stark i detaljerna. Skådespelare syns mitt i allt action. Filmen gräver inte ner sig i sådant. Däremot vacklar den på de flesta andra punkter. För det första är den för lång för sitt eget bästa. Förutsägbarheten är riktigt hög, ingenstans känner jag mig förvånad. Jag kan pricka vilka som inte kommer överleva långt innan deras slut kommer. Medan Emmerich faktiskt lyckats hålla ner patriotismen på en anständig nivå, han till och med tillägnar filmen soldaterna på båda sidor, är majoriteten av filmen alldeles för traditionell. I tider av filmer som "Dunkirk" blir "Midway" svårare att svälja. Krigets fasor blir till Bests stajlande bland sina kollegor. En modig man klarar av att kriga framgångsrikt men en person som inte förstår konsekvenserna av sitt handlande kan knappast ha klarat av slaget vid Midway. Flaxa runt som en tupp har nog ingen gjort i krig i verkligheten.