Mest enkla och självklara tolkningen av ”Revolten” är att förtrycket av blandrashundarna är en allegori över etnisk diskriminering. Extra relevant är ämnet just nu eftersom högerpopulistiska vindar blåser över Ungern. Kornél Mundruczós film är mer öppen än så. Du kan lika gärna uppfatta den som presentation av vad förtryck gör med vilken varelse som helst. Eller kanske mest som en skräckfilmsliknande historia, speciellt du som är hundrädd. Melodramatiska tonen i berättandet påminner om Shakespeare eller Dickens. Ta bort våldet och en Disney-iansk känsla kommer över historien. Hur tittaren än tolkar är en sak klar, det är inget skönmålande av mänskligheten vi bevittnar. Förutom budskapet om människans ondska förmedlar den sensmoralen att kärlek övervinner hat. Låter det taffligt och sockersött? Inte när Kornél Mundruczó närmar sig premissen så osentimentalt.
Lili är en 13-årig flicka vars bästa vän är hunden Hagen. Mamman och hennes sambo ska på en längre resa, därför ska Lili bo hos sin pappa. När en näsvis granne anmärker att de måste betala skatt för en rasblandad hund tappar fadern intresse för att behålla husdjuret. Hagen släpps ut på gatan för att klara sig själv.
Hundarna har en stor plats i ”Revolten” och skådespelar på ett häpnadsväckande sätt. I vanliga fall när djur agerar handlar det mest om aktion och händelser. Hunden går dit hen ska, leker som den bör och så vidare. Luke och Body som spelar Hagen lyckas till och med att visa ett spektrum av känslor genom ansiktsuttryck. Helt rättvist fick de 274 hundarna specialpris på filmgalan i Cannes för sina insatser. Hundtränaren och regissören har lagt stor kraft och möda på träningen och det syns. Samma ansträngning har regissören inte lagt på förtrycket mot hundarna. De flesta som behandlar djuren är på gränsen till karikatyrer i sin onyanserade ondska. Vissa människor är hänsynslöst onda i sina handlingar. Men största illviljan i världen är effekten av obetänksamhet. En dimension som är dold här.
Filmens eventuella brister i berättande kompenseras ordentligt av modet att skapa detta okonventionella verk. Visionen är väldigt tydlig och riktningen stark. Även foto och bildmanus är styrkor som ger otrolig dynamik. ”Revolten” har en mörk ton som är passande. Historien är på många sätt udda, på ett strålande vis. Mundruczó bevisar att originella idéer fortfarande existerar.