Den absolut viktigaste delen i science fiction om artificiell intelligens är att lyckas skapa trovärdighet i något som inte är sant idag. Logiska brister som ger upphov till frågor om hur en detalj förhåller sig kan fälla en hel film. Men Alex Garland har lyckats berätta om AI utan att sådant förekommer alls. När jag i efterhand tänker på olika delar kommer jag fram till svaren genom filmen själv.
Caleb arbetar på ett IT-företag och vinner en tävling där vinsten är att bo hos ägaren i en vecka. Nathan är någon form av mytomspunnen datorgeni kanske baserad på sådana som Steve Jobs. Caleb flygs med helikopter till Nathans hus som känns mer som en anläggning än ett hem. Väl framme får han två alternativ, antingen kan de hänga med varandra eller så ska Caleb ingå i ett avancerat Turing-test. De tre skådespelarna är så övertygande att jag har svårt att se andra i rollerna, speciellt Domhnall Gleeson och Oscar Isaac.
"Ex Machina" är en mycket skickligt konstruerad historia som väcker många frågor hos tittaren. Också många olika typer av aspekter berörs. Delvis är det en film om skapelsen av andra intelligenta varelser och vad det gör med oss människor. En annan del är synen på informationssamhället och kontrollen som utförs på oss hela tiden. Vill man vidga sin vy finns ett annat perspektiv och det är mänsklig svaghet när känslor träder hjärtats mark. Någonstans påminner slutet om Shakespeare och hans bevingade "en häst, en häst, mitt kungarike för en häst". Då har jag inte avslöjat för mycket av upplösningen. "Ex Machina" är djupt och välkomnande hav att dyka i.