Den enerverande uppgivenhet och frustration som Vera Brittain måste ha känt när hon upplevde krigets fasor under första världskriget, är högst påtaglig även för tittaren. Förödelsen över allt liv som slösas och för vad? Brittain gjorde resan och slutade med att bli en välkänd pacifist. Man kan bara hoppas att filmen ”Testament Of Youth” baserad på hennes bok skulle ha samma effekt på människor idag och skapa pacifister i en värld fylld av krig och flyktingströmmar.
”Testament Of Youth” börjar vid krigsslutet 1914 för att sedan resa fyra år tillbaka i tiden. Vera Brittain är en begåvad ung kvinna vars stora dröm är att få studera vid Oxford, något fadern är emot. Hennes omtänksamma bror övertygar pappan att tillåta henne göra antagningsprovet. Livet är annars en lättsam parad av nöjen, ambitioner och kärlek. Tills kriget bryter ut och alla unga män Vera känner hamnar i strider. Varken någon drabbning eller slag visas, istället är det de anhörigas verklighet filmen handlar om. De som lämnas kvar och deras hantering av oro, ångest samt sorg.
Rob Hardy, Consolata Boyle och Philip A Brown har tillsammans skapat en mycket vacker film genom foto, kostym och art direction. Allting på duken andas visuell perfektion. Vilket inte är gjort på något nyskapande eller särpräglat sätt men imponerande trots allt. För dig som gillar kostymdramagenren kommer ”Testament Of Youth” träffa precis rätt.
Filmens mittendel misslyckas med att hålla upp intresset, eventuellt är det lite för mycket fokus på relationen mellan Roland och Vera. Men snart kommer historien ikapp sig själv och blir tillräckligt stark. Den saknar kanske dramatiken och dynamiken i ”Atonement”, också en krigsskildring med fokus på världen utanför striderna, men är sevärd.
Alicia Vikander då? Det tillhör inte vanligheterna att en svensk skådespelare får en så prominent roll i brittisk produktion. Hon har ingenting att skämmas för i alla fall. Hennes insats förbättras stadigt genom filmen. Vikander är som bäst i de mer intensiva scenerna vilket gör henne optimal för rollen som Vera Brittain. Ibland hörs det att hon inte är britt i grunden men för det mesta fungerar även språket. Trots sin eventuella språkliga brist är hennes insats överlägsen Kit Harringtons som Roland. Deras kemi är inte helt självklar heller. Som tittare njuter jag mycket mer av samspelet mellan Vikander och Taron Egerton som spelar hennes tillgivne bror.