Om du är en person som inte behöver mycket i livet för att känna dig nöjd, då är kanske "En tripp till Paris" för dig. Om välbehag känns viktigare än brinnande passion är du rätta kandidaten för att se just denna historia. Om en lättsam lösning är mer givande för dig än dramatiska element kan det inte gå fel med Marc Fitoussis småroliga bagatell. Innan jag glömmer, Michael Nyqvist och hans många repliker på franska kan också vara något som gör filmen kul ur ett svenskt perspektiv. Som vanligt är en fransk film drabbad av svensk titelöversättning som nästintill förstör upplevelsen.
Brigitte och hennes man Xavier är bönder i Normandie. Livet går på slentrian, det äldre paret gnäller rätt friskt på varandra. En dag charmas Brigitte av en ung besökare i trakten. Trött på sin vardag drar hon till Paris för att få träffa mannen igen. Väl där blir hon bekant med en dansk tandkirurg spelad av Nyqvist. Mer ska jag inte säga men händelserikedom är inte något filmen är betungad av. Speltiden känns mycket längre än vad den är. Även sensmoralen är onödig på något sätt. Det är varken chockerande eller progressivt längre när fransmän går utanför andra länders äktenskapliga bekvämlighetszoner.
Jag kan inte beskylla "En tripp till Paris" för att vara dålig. Hantverket är skickligt, flyt finns. Däremot skulle jag säga att jag kräver mer, speciellt när skådespelare som Isabelle Huppert och Jean-Pierre Darroussin är med. Känslomässigt är filmen som en knack på axeln, inte en öm omfamning. Den roar fjäderlätt utan att ta tag i tittaren.