Det tog tio år för Dorota Kobiela och Hugh Welchman att realisera sin sanslöst vackra projekt. Gjord av drömmar, tusentals oljemålningar för att vara mer precis, och vävd av fantastisk konst är ”Loving Vincent” något utöver det vanliga. Världens första oljemålade film kallas detta visuella mästervärk. Över 100 konstnärer har målat varje bild, inspirerade av Vincent Van Goghs egen stil. Resultatet är häpnadsväckande, berörande, själsfrämjande. ”Loving Vincent” är värd all möda och konstnärskap som gått in i den. Varje bild som flimrar förbi vill du pausa bara för att få njuta av skönhetsangreppen på ditt sinne.
Historien är om Van Goghs omtvistade bortgång, tog han verkligen sitt liv eller kunde det vara mord? En fråga som väcks är troligheten att skjuta sig själv i magen, som konstnären påstås ha gjort. I dramaturgin är filmen en ganska enkel deckare eller film noir. Samma kusliga tystnad som i film noir-erans höjdpunkt infinner sig mellan dialogen. Karaktärerna är hämtade från Van Goghs egna målningar och därmed välkända, men med fiktiva roller. Huvudrollen ligger på Armand Roulin, en man som Van Gogh avbildade ofta.
Hittills är formen i ”Loving Vincent” mycket mer prisad än storyn. Men Kobiela och Welchman har varit smarta. För komplicerad eller ovanlig historia hade rört till det ännu mer. Sent på 90-talet släppte Vincent Ward ”Drömmarnas värld” med Robin Williams som var uppbyggd på konst (datoranimerad sådan). En avancerad story tog bort inledningens häpnad av all skönhet. En enkel historia lyfter fram konsten, eller snarare håller distraherande element borta. Att skapa så levande konst i varenda bild begär också total uppmärksamhet. Absolut hade manus kunnat innehålla mer drama, men vad som också är absolut är den här filmens fenomenala förträfflighet.
De flesta kan säkert föreställa sig hur vackra Van Goghs landskapsmålningar har potential att bli i rörlig form. Men ett överraskande element är de vitala porträtten. Hur mycket liv och skönhet som finns i människorna som gestaltas här. Varje sekund av den här filmen är en fröjd att beskåda.
Den enkla berättelsen till trots finns en del intressant reflekterande över depression. Kan någon gå från välmående tillstånd till självmordsbenägen på några enstaka veckor? Frågeställning som kanske hade vunnit på att få ta mer plats. Men det enorma intryck allt annat i filmen gör maskerar svagheterna. I ”Loving Vincent” gäller det att ge sig hän och ta emot all skönhet.