Den irländske katolska pastorn fader James (Brendan Gleeson) hotas till döden av en okänd församlingsmedlem i ett biktbås. Anledningen är att fader James, som är en god präst, måste straffas för kyrkans alla övergrepp mot barn. Den okände medlemmen ger James en vecka på sig att leva.
Så börjar ”Calvary”, årets kanske mest mörka film.
Regissören John Michael McDonagh, bror till Martin McDonagh (regissören bakom mästerverket ”In Bruges”, 2008), slog igenom 2011 med den svarta komedin ”The Guard” (även den med Brendan Gleeson). Mörka, satiriska komedier har alltså varit brödernas signum – fram till nu.
Inte för att ”Calvary” saknar mörkret och satiren, men den som förväntar sig ännu en komedi misstar sig.
I stället tar McDonagh oss med till byn som gud glömde. Eller övergett är nog en mer korrekt beskrivning. De var länge sedan människorna här slutade tro. Eller ens hoppas.
”Calvary” kan närmast beskrivas som ett slags kammarspel där Gleesons gestalt går runt och samtalar med byns invånare, alla med sina egna problem, om livet, samhället och religion (katolicismen i detta fall) och kyrkans övergrepp mot barn. Här finns starka influenser från framförallt Ingmar Bergman men också bröderna Coen, de sistnämnda märks framförallt i filmens tredje akt.
Det är en mycket bra film, vackert fotad och med en imponerande skådespelarensemble. Men den är lågt ifrån för alla. De som dock mäktar med detta totala mörker kan se fram emot en väldigt speciell filmupplevelse.
SF borde skämmas som bara visar den i tre städer. (TT)