Säga vad man vill om "Entourage" som koncept, vare sig filmen eller serien. Men jag sitter i salongen och skrattar många gånger. Det finns så mycket att kritisera och otaliga, problematiska aspekter. Både på ett personligt plan och ur en recensents synvinkel finns en motbjudande eftersmak. Ändå går underhållningsvärdet inte att bortse från helt. Om vi jämför den med en liknande film, "Sex And The City", så framstår Doug Ellins verk som en artistisk ansträngning. Båda är lika ruttna i sina värderingar, lika skamlöst materialistiska och cementerar könsroller. Till skillnad från tjejkompisrullen sitter jag inte och önskar att det ska vara över. Ribban ligger lågt.
"Entourage" var serien om Hollywood som sades vara baserad på producent Mark Wahlbergs liv. Vince Chase är skådespelaren som lever i berömmelsen men har en kärna av nära kompisar från barndomen med sig. Filmen tar upp tråden där serien slutade. Vinnie har nu annullerat sitt äktenskap, Turtle blivit framgångsrik och E på väg att bli pappa. Vince storebror Drama fortsätter på drömmen om framgång.
En skillnad mellan nämnda "Sex And The City" och "Entourage" är att den senare inte försöker vara något annat än sitt sanna jag. Ingen sentimentalitet blandas in, inga moralkakor serveras, inget djup utforskas någonstans. Båda delar en genomrutten kvinnosyn, på två olika sätt. I denna dudebro-föreställning finns i princip inga normala kvinnor. Aris fru, Turtles tilltänkta och E:s ex är de enda som ens kommer nära att vara mänskliga. Då är jag generös i beskrivningen. Resten existerar för att män ska ligga med dem. Andra kvinnor som förekommer är objekt och oftast är deras kroppsdelar i kamerafokus. Jag läste att man kan se "Entourage" som satir över Hollywood. Så är inte fallet, det är en hyllning till allt ytligt som stjärnstaden har att komma med.
Adrian Grenier håller inte som huvudrollsinnehavare. Han saknar tillräcklig karisma för att bära en film. Orsaken till att bristen inte förstör mer är att de andra rollfigurerna får ta tillräckligt mycket plats. Utan Piven, Dillon och Ferrara skulle Greniers skådespeleri falla plattare.
Intrigen är ganska poänglös, saknar spänning. Om det går vägen eller inte kan jag inte bry mig om. Filmen är ingen utveckling gentemot serien. Behållningen är de skratt som frigörs. Däremot får publiken vad den förväntar sig. De unga killar som var i salongen uppskattade vad de såg. Underhållande och motbjudande på samma gång, helt skamlöst.