Senaste filmatiseringen av en John Lé Carre-film som gick på biograferna var den enormt överskattade " Tinker Tailor Soldier Spy". "A Most Wanted Man" är en mycket mer relevant, fokuserad och budskapsdriven film. Trots det mycket irriterande fenomenet att amerikaner talar engelska med brytning för att framstå som tyskar.
Vi följer den tyska underrättelsetjänsten som försöker hitta de stora skurkarna genom att använda diverse mindre spelare för sina syften. Lägg till arrogant, amerikansk härskarväldespolitik som försvårar situationen för Günther Bachmann och hans team. Berättelsens mittpunkt är Issa Karpov, en man från Tjetjenien som uppfattas som terrorist av underrättelsetjänster i Europa och USA, men vem är han egentligen?
I Grigorij Dobrygins enigmatiska gestalt blir Issa en komplex figur som är lätt att känna sympati för. Philip Seymour Hoffman som Bachmann är måhända typecastad men skicklig som vanligt. Det tunga ok han bär på sina axlar syns i både ansikte och kroppsspråk. Rachel McAdams som advokat gör även hon bra ifrån sig. Dessutom har hon bättre än någon annan fått till tyska brytningen. Hade jag inte vetat vem hon var hade jag kunnat tro att hon var från Tyskland.
Mästerfotografen Anton Corbijn gör sin förmodligen bästa film hittills. Fotot är såklart bländande, utan att distrahera eller ta bort fokus från historien. Perspektivet på ondska och godhet är främsta styrkan. Vem är ond, vem är god? De flesta karaktärer agerar arrogant i dessa frågor. Hemliga statstjänstemän fattar beslut som får konsekvenser för andra människor, utan att bekymra sig. Genom att lägga upp arrogansen för oss att se får Corbijn en spännande dynamik i handlingen. Kanske går någon ifrån biosalongen och undrar om världsbilden som presenteras till vardags stämmer. Handlingen är fascinerande, det inte händer så mycket egentligen men trots det sitter vi i publiken med kittlande nervositet eftersom det är osäkert var handlingen ska dra åt.
"A Most Wanted Man" går främst till historien som den sista film Philip Seymour Hoffman spelade in färdigt. I november kommer "Hungerspelen" där han också spelar men den rollen hann han inte slutföra. En tragisk känsla av att han inte går att ersätta infinner sig när filmen tillägnas honom i sluttexterna. Seymour Hoffman var ett unikum som ofta gjorde rollerna till sina egna. Han gav känslan av att det enbart var han som hade kunnat spela rollen han antog sig. Nu har den möjligheten försvunnit.