För vad sägs om den kämpande allkonstnären och teaterdirektören Robin Karlsson som enligt egen utsago är "en lat dragqueen". Eller Christian Haag, som till vardags driver en poolfirma men har hjärtat i sin swingersklubb. Deras vägar korsas när klubben brinner ned och Norrköpings Arbetareförenings teaters ekonomi kollapsar. Teatern, i folkmun kallad Arbis, är en anrik spelplats för revyer med amatörer såväl som proffs. Nu tvingas man tänka nytt och Robin satsar på en potentiellt publikdragande burleskföreställning och hyr samtidigt ut källaren till Christian och hans klubbverksamhet.
"Sextemplet" är en bakom-kulisserna-skildring i dubbel bemärkelse. Föreställningen växer fram samtidigt som källaren utrustas med omklädningsrum, bar, pool och "mörka rum". Det repeteras med vajande plymer till schlagermusik på scenen och i källaren filas det på ett "Eyes wide shut"-tema till invigningen.
De här två spåren infogas också i en större berättelse som handlar om ofrihet och småaktighet. För tanken på att de här två olika verksamheterna ligger sked med varandra verkar onekligen oroa en del Norrköpingsbor. Lokalnyheterna intervjuar en handfull grannar som inte gillar tanken på att vuxna människor gör vad de vill bakom stängda dörrar.
"Sextemplet" är en sympatisk film som vill dra en lans för tolerans. Frågan är dock om det verkligen är där skon klämmer. Norrköpings Tidningar biter sig fast i Arbis dåliga ekonomi. Robin blir förtvivlad när den ena rubriken efter den andra dyker upp. Regissören Johan Palmgren ("Vikarien", "Bedragaren") ställer sig helhjärtat på Robins sida i det påstådda drevet och eftersom filmen saknar journalistisk skärpa blir det svårt att greppa de här anklagelserna. Det största problemet för Arbis beror ju inte på moralpanik utan det mest tabubelagda som finns i Sverige: skatteskulder och betalningsanmärkningar. (TT)