Att blanda olika historier har blivit vanligt inom superhjältegenren med exempelvis ”Avengers”. Men långt innan Hulken, Captain America och Thor slogs i samma berättelse fanns en musikal som använde samma tilltag med sagor. ”Into The Woods”, skriven av Stephen Sondheim, har gjort vad superhjältar gör idag sedan 80-talet. Och nu kommer filmatiseringen av hans musikal.
Ett bagarpar får besök av en häxa som ger dem lösningen till deras ofrivilligt barnlösa tillvaro. De måste ut och hämta hem diverse saker till häxan. På jakten efter föremålen vävs deras historia in i Askungen, Rödluvans, Rapunzel och Jack (han med bönstjälken). Till en början andas filmen originalitet, härlig mix av komedi och saga, smålustiga och kitschiga varianter på det traditionella. Berättelsen skrattar åt sig själv och driver med många vanliga element från sagor. Stundtals känns det som om vi som tittare landat i en annan verklighet. Sista tredjedelen är mycket mer omringad av mörker och tyvärr också mer traditionell.
Meryl Streep nominerades till en Oscar för sin roll som häxan. Nomineringen känns oförtjänt när man ser ”Into the woods”. Inte så hon alls är dålig men prestationen är på intet vis exceptionell eller djup och rollen inte riktigt intressant. Streep verkar prisas på rutin nuförtiden. Daniel Huttlestone (senast sedd i ”Les Miserable”) och Lilla Crawford är de som stjäl filmen som Jack och Rödluvan. Emily Blunt och James Corden gör bra ifrån sig som bagarparet medan de andra skådespelarna absolut hittat sin komiska tajming och levererar.
Underhållningsvärdet är högt utan att egentligen ge så mycket mer än så. Något budskap finns inte spår av. Tittaren gör klokt i att inte ens försöka eftersom en del kan kännas tvivelaktigt som sensmoral. Sångerna är okej men är inte av sådan kaliber att du nynnar omedvetet på dem efteråt. Ska man utstå det märkliga talsjungandet som pågår i musikaler kan man önska sig lite mer av låtarna. ”The Sound Of Music” är larvig men också underbar därför att de flesta av musiknumren är fantastiska. ”Into the woods” har inte ens marknadsförts med melodierna, i trailern återfinns inte sång. Frågan är om det nödvändigtvis var tvunget att gestaltas som musikal. Stephen Sondheims verk skulle fungera även som enbart drama/dramakomedi.