Film
Stranger In My Own Skin
Flimmer Norrköping Filmfestival
Regi: Katia DeVidas
Medverkande: Peter Doherty, Carl Barat m fl.
Betyg: 2
Peter Doherty, eller Pete, slog igenom tidigt 2000-tal med bandet The Libertines. Guld och gröna skogar väntade men Pete brände allting, bildligt talat. Dokumentären ”Stranger In My Own Skin” är gjord av hans Katia DeVidas och följer rockstjärnan under tio år. Att hon regisserat gör förmodligen att vi kommer närmare än vi annars hade gjort men varken deras relation eller hans tidigare relationer (nästan enbart med modeller för övrigt) skildras inte. Huvudpoängen är att följa missbrukets hårda grepp om missbrukare. Men någonstans finns också ett annat perspektiv, idoldyrkans komplexa natur och dess effekter på både de som dyrkar och den som dyrkas. Det är en sorts verklighet som få människor hanterar särskilt väl, samtidigt ställer fans ibland orimliga krav på idolen. För att i nästa vändning ursäkta sin favorits misstag.
Pete själv tror att hans bakgrund som barn i en militärfamilj har påverkat honom. Att han aldrig fått en normal uppväxt eller samma bild av verkligheten som andra. Efter genombrottet hamnar han i den ena problematiska situationen efter den andra. I filmen får vi se honom använda droger, förbereda sig inför fängelsevistelse, missa föreställningar, vara på rehabiliteringshem. Det är inte lätt att se filmen samtidigt som det inte är lätt att komma in under skinnet på honom trots att det är mycket som exponeras ut hämningslöst. Vilket kan låta konstigt men efteråt är jag inte klokare kring varför just han hamnade i allt det där. Missbruksproblematik är givetvis inte något ovanligt bland framgångsrika personer men det tillhör heller inte vanligheterna att hamna i så pass mycket trubbel som Doherty gjort under sin aktiva musikkarriär. Det är exempelvis uppenbart varför han blivit en rockstjärna, men jag kan sakna en innerlig dialog. För mig som inte är en supporter sedan tidigare fylls inte luckorna helt.
Indirekt säger den här filmen att Doherty var på väg mot samma öde som Amy Winehouse som han samarbetade med. Men när vi lämnar honom verkar saker på väg upp. The Libertines ska till och med släppa nytt material och ljuset verkar ha återvänt. Som någon som var i sin ungdom när han blev framgångsrik har jag svårt att fullt ut lita på att han kommer kunna klara sig. Hursomhelst är den både smärtsam och hoppfull.