Film
Drömmannen
Flimmer Norrköping Filmfestival
Cnema
Regi: Maria Schrader
I rollerna: Maren Eggert, Dan Stevens, Sandra Hüller, Hans Löw, Wolfgang Hübsch m fl
Betyg: 4
Konceptet att konstruera en drömpartner eller variationer på det är på intet sätt nytt. Kanske mest typisk är 80-talsrullen "Drömtjejen". "The Stepford Wives" är ett annat mörkare exempel på det. "Drömmannen" är variant som känns realistisk i hög grad. Men liksom de flesta verk inom genren är vägen ut lite svårare än att bygga premissen. Maria Schraders film kommer långt till att avslutas tillfredsställande, även om den inte matchar upptrappningen.
Forskaren Alma har gått med på att vara testperson i ett experiment där humanoida robotar ska ersätta romantiska partners. Hennes intresse för kärlek och tvåsamhet är inte jättestor men att ställa upp i projektet innebär finansiering av forskningsområdet hon ägnar sig åt på museet där hon arbetar. Objektet för experimentet heter Tom, en robot som är nästintill perfekt som partner. Kruxet är bara att naturligt mänskligt beteende inte går att kopiera fullt ut. Trots Toms finkalibrerade system skiljer han sig från en man av kött och blod. Alma känner hela tiden ett motstånd. Viljan att komma ifrån sin ensamhet är inte stark nog att kompensera för robotens tillkortakommanden.
"Drömmannen" ställer sig frågor om vad det är att vara människa, vad kärlek är och vad vi förväntar oss i romantiska relationer. Den problematiserar men går dessutom längre genom att problematisera ifrågasättandet. Måste det vara ett problem att inte behöva leva med friktion? Total, individuell anpassning vad gäller att dela liv med en varelse...är det verkligen ett så stort problem? Kan det kallas kärlek om roboten har ett specifikt uppdrag? De mänskliga felbarheterna, är inte de essensen av mellanmänsklig kontakt?
Dan Stevens är en uppenbarelse som Tom, både naturlig och onaturligt obehaglig utan att vara läskig. Han ackompanjeras av Maren Eggert som gör en utmärkt tvivlande människa som dras till enkelheten samtidigt som något ständigt skaver i henne. Genom deras kontraster lyft mänskliga perspektiv. En påfallande styrka i filmen är att varken naturlighet eller teknologi glorifieras särskilt. "Drömmannen" är en komplex film som kapslar in vår arts komplexitet. Här finns inga egentliga svar utan många frågor värda att reflektera över.