Jag var irriterad när det kom fram att sista boken av ”Hungerspelen” skulle delas upp i två filmer. Girigheten stank illa. Därför är befrielsen stor att ”Mockingjay - Del 1” inte känns som en transportsträcka utan som lämpligt brobygge. Vi lämnade förra filmen ”Catching Fire” i en cliffhanger där Katniss mörklade spelen och räddades av rebeller med mål att störta president Snows diktatur. Med ”Mockingjay” har förtvivlan tagit över Panem totalt. Snow är mer skoningslös än någonsin. Katniss har hamnat i ett okänt distrikt 13 där det länge funnits planer på att fälla Snow. Nu har de funnit sin symbol, härmskrikan Katniss Everdeen.
Tredje delen är mycket mer politisk än de andra två. Varje upplaga har också förbättrat sin föregångare på den punkten. Första filmen hade stort fokus på form och action. Nu finns inga vackra klänningar och motståndet har förvandlats till ett inbördeskrig. Vad som slår mig är inte en ruskig eventuell framtidsvision utan att det är dåtid och nutid vi ser. Allt som offras i en revolution tydliggörs väldigt skickligt, delvis tack vare regin men också manus. Dödsfallen berör till skillnad mot actionfilmer där offren faller som docksoldater utan att tittaren ens märker. Med mörkret kommer en välbehövlig emotionell råhet som lyfter filmen. När Katniss vrålar ”om vi brinner, brinner du med oss”, efter att Snow attackerat ett sjukhus, är det svårt att hålla tillbaka tårarna.
Jennifer Lawrence är ännu bättre än tidigare i huvudrollen. Hon gråter, kämpar, faller upp och ner i styrka på ett övertygande sätt. Hennes växelspel är imponerande. När hon antar rollen som revolutionsledare är både styrkan och sårbarheten trovärdig. Även de andra skådespelarna levererar med undantaget av Julianne Moore som upplevs mer som Julianne Moore än Alma Coin som hon spelar.
Sanningen är fortfarande att hur mycket entusiasm du känner är baserad på din blick. För dig som ser ”The Hunger Games” som en actionhistoria om kärlek under diktatur kommer ”Mockingjay” inte gnistra. Om du däremot gillar Suzann Collins romaner för de politiska och mänskliga aspekterna har serien blivit ännu bättre. Och du har mycket att se fram emot om ett år när avslutningen kommer.