Malala YousufzaI, en pakistansk tonårsflicka, hävdade flickors rätt att gå i skola. För det blev hon skjuten av talibaner. Hon skadades svårt men överlevde. Nu ägnar hon sig åt att tala för kvinnors rätt att studera. Filmen hyllar henne som medborgarrättsaktivist, och ger stort utrymme åt hennes okonstlade rättframhet, mognad och driftighet. Intressanta är även de korta inslagen med Malala som lärare i Kenya. Hon säger att hon själv valt sitt liv som aktivist, men bakom det kan man ändå nog ana pappa privatskolechefens stöd och uppmuntran.
Det mesta som sägs om Malala och hennes familj är mycket berömmande och optimistiskt. Något negativtkommer bara fram kring hennes hemlängtan, och kring moderns ensamhet i familjens nya hemland England. Malalas åsikter om andra allvarliga ämnen än studier nämns inte. Vi får inte veta om hon är lika förändringsvänlig i allt.
Filmen består mest av intervjuer och några scener i dramadokumentärstil. Som tecknad film visas Malalas uppväxt, faderns skola som talibanerna stängde, modern som försummade sin chans att gå i skola. Det är lättbegripliga bilder av allvar och glädje, uppenbart riktade till en ung publik, avsiktligt lika bilderböcker för barn.
Här är också filmens inspirerande och hyllande ambition tydlig. Malala och hennes liv liknar en hjältesaga eller helgonlegend, genom att knytas till historien om Malalai, en afghansk frihetshjältinna i kampen mot England på 1800-talet. Fadern döpte henne till Malala, som betyder sorgtyngd på pashtunska, Afghanistans största språk.
Den störande musiken går i dålig Hollywoodstil.