Att hålla en långsam, vilande, högtidlig ton och samtidigt ha driv är en sällsynt förmåga. En färdighet som ger filmdramaturgi så otroligt mycket. Barbara Albert håller tempot nere samtidigt som hon inte försakar det minsta i berättarteknik. Vilket gör hennes film "Mademoiselle Paradis" till en utmärkt vardagsflykt, en värld att försvinna in i.
Maria Theresia Paradis var en verklig person som levde under 1700-talet och filmen är baserad på hennes liv. När filmen börjar är hon blind. Hennes pianospelande är det enda hon har på plussidan som blind kvinna. Till och med den talangen verkar accepteras på nåder, många uttrycker att hon ändå är motbjudande på olika sätt. Föräldrarna verkar enbart fokuserade på de pengar dottern kan dra in med sin förmåga. "Resi" har träffat många läkare men ingen har lyckats bota henne. In i bilden kommer Dr. Franz Mesmer känd för sina okonventionella metoder. Han tror att han kan bota Resi, men medger att metoden är obeprövad. Efter en tid börjar saker hända och Maria Theresia utbrister "är det så här en människa ser ut?" när hon för första gången får se sin läkare Mesmer.
Förvisso kan "Mademoiselle Paradis" upplevas som en biografi men egentligen berör filmen snarare sin tid. När Resi börjar se skapar det många olika sorters reaktioner hos människor omkring henne. Föräldrarna blir rasande att hennes tidigare talang som pianospelare försvagas när hon väl ser. De läkare som inte lyckats hjälpa henne vill svärta Mesmers behandling genom att ifrågasätta om hon alls är seende. Mesmer själv verkar vara en av endast två personer som bryr sig om Resi, men han är lika intresserad av sin legitimitet och sitt ego. Ständigt måste Resi bevisa för världen att hon faktiskt återfått synen som hon förlorade som treåring.
Att "Mademoiselle Paradis" är mångbottnad och existerar på flera nivåer samtidigt är både dess styrka och svaghet. Alla dimensionerna ger fyllnad till skildringen, samtidigt har perspektiven blivit lite för många och budskapet något grumligt. Sammantaget vill jag ändå påstå att fokus är samhällets reaktion på när en roll förändras och genusperspektivet på en kvinnas värde vid den tiden. Förutom den finns en del om personliga relationer, om hur en kvinna med funktionsnedsättning behandlas som uppvisningsdjur på cirkus, om relationen till kammarjungfrun, om identitet, om värde. Filmen tappar viss skärpa.
Maria Dragus i huvudrollen äger filmen. Hon balanserar perfekt mellan hjälplös och driven.