Hotellägaren Aydin (intellektuell på turkiska) är även förmögen hyresvärd, skriver ledare i lokaltidningen, gillar att ha ideal och se sig som en god byledare. Men han har en fåfäng sida, och verkar inte få mycket gjort. Kan han förändras? Ska vi se kritiskt eller sympatiskt på honom? Vad ska hända mellan honom och hans kloka, mycket yngre fru? Hon samlar in pengar till traktens skolor, och står för handling, osjälviskhet, klarsyn.
Mellan makarna, hans skuldtyngda frånskilda syster, en hyresgäst, hans son och en imam, utspelas med långa mellanrum avgörande dramatik. Godhet, bitterhet, självupptagenhet, heder, stolthet, skam, besvikelse, rik och fattig stöter samman. Dramat får stark effekt genom kontrast med de många långsamma samtalen.
Det handlar om personernas åsikter, brister och problem. De kritiserar och anklagar varandra. Pigga åskådare, villiga att lyssna tålmodigt, kan hitta nyansrik personskildring och tänkvärd argumentation i samtalen vid matbord, brasa, i bilar eller i det snöiga bergslandskapet, med bostäder huggna ur klippväggar och vildhästar på slätterna. Det är mycket likt människor och stämningar i noveller av ryssen Tjechov, som Ceylan hämtat material från.
Personregi, lyhördhet och förmågan att både göra ett långsamt tempo intressant, och variera bilderna i kammarspelet i hotellet, visar att Ceylan är en mästare. I långsamhet, ansikten, äktenskapsdramat och landskap hittar han helst sina uttryck, som Ingmar Bergman, iraniern Kiarostami, amerikanen Cassavetes och greken Angelopoulos. Den är mycket skickligt gjord, vacker och sevärd.