Film
Doften av rosor
Cnema
Regi: Pierre Pinaud
I rollerna: Catherine Frot, Fatsah Bouyahmed, Olivia Côte, Vincent Dedienne, Manel Foulgoc, Marie Petiot m fl
Betyg: 3.5
Det finns enormt mycket välbehag med en fransk film som stundtals försöker vara rolig men inte går loss totalt på farsens väg. Fransk film kan nämligen leverera ordentligt men ganska sällan på komedi eftersom de insisterar så enträget på fars. Behaglig är generellt ordet som kan beskriva Pierre Pinauds fina film om hopplösa fall som tillsammans hittar något större än sig själva. Filmen är riktigt förutsägbar för det mesta och använder sig ibland av stereotyper samtidigt som den lyser med värme på biohimlen. I sin ofranskhet påminner den om "Änglarnas andel" av Ken Loach utan brittens kreativitet och originalitet. Med det sagt är "Doften av rosor" sevärd.
Eve Vernet har drivit sin bortgångna fars rosplantage/rosföretag sedan han gått bort 15 år tidigare. Affärerna går inte bra, stora företag med resurser håller på att slå ut de små familjeföretagen. Administratören Véra finner då en tillfällig lösning för att de ska hålla huvudet över vattenytan. Tre långtidsarbetslösa personer ska arbetsintroduceras och samtidigt bli fler händer och hjärnor hos Vernet. Inte helt oväntat blir det ett drag som alla inblandade tjänar på, på olika sätt. Både Eve och de tre: Fred, Samir och Nadège växer som människor. Rosorna får ta oväntat mycket plats och fungerar som allegori för den mänskliga tillväxt som pågår vid sidan om dem. Det konkurrerande företaget Lamarzelle får representera kommersen/storkapitalet/EU, eller som Eve säger "för honom är rosor bara en produkt". Han vill köpa upp henne och komma åt hennes patent på olika egenskapade rosor.
Pinaud har lyckats gifta lättsamhet med stunder av insikt på ett väldigt behagligt sätt. Ibland går intrigen den lätta vägen fram men stundtals får komplexitet och nyans ta över. Det är inte i helheten som de största visdomarna kommer utan i detaljerna. I centrum står mellanmänskligheten som huvudämne, hur människor i behov hittar varandra och banar väg för varandra. Det går lite väl enkelt och slutet ger egentligen större löften än vad verkligheten kan infria men "Doften av rosor" fullkomligt briserar i välbehagets sköna hand. Lägg därtill sympatiska och skickliga skådespelare som ökar värmen så är sevärdheten på topp.