Tris, spelad av Shailene Woodley, har fokuserad blick och ser fundersam ut. Hon har hamnat i en utmanande situation där hon eventuellt hjälper sin fiende men tjänar också själv på det. Där och då fylls jag av en enorm mättnadskänsla, jag orkar inte riktigt mer.
Får inte bara en känsla, utan en föraning om att kulmen av ungdomsfantasytrenden är nådd. Genren kommer inte att dö ut helt, men när de sista två delarna i "Divergent"-serien har släppts är det förmodligen en annan utveckling som har tagit vid. Tiden har kommit för nya vindar.
Den andra filmen baserad på Veronica Roths romanserie om Tris i en dystopisk framtid, är faktiskt lite bättre än första. Medan "Divergent" påminde alldeles för mycket om "The Hunger Games" utan förlagans skärpa, är "Insurgent" en mer originell idé. Men berättelsen är ändå inte direkt nyskapande. Däremot känns den inte lika kalkerad som "Divergent" var.
Fortfarande saknar Tris och Four (Theo James), minsta tillstymmelse till personkemi. När de tittar på varandra är det inte med ömhet eller kärlek utan med intränad repliksprecision. Lyckligtvis har romantiken flyttat till bakgrunden och fram kommer långt mer intressanta dimensioner. Vad leder hjältens handlingar till? När är det rätt att kriga och inte? Ska man offra sina värderingar och sig själv för större nyttan? Vad är värdet av ett liv? Fortfarande är frågeställningarna ungdomliga, gröna helt enkelt. "Insurgent" når inte samma djup som "Mockingjay" men lyckas ändå skapa en egen nisch. Dessutom är den spännande och oförutsägbar.
Största förlusten är det klimax som blir ett ofantligt antiklimax. Delvis uppstår detta på grund av en del förändringar från romanen. Att vrida vinkeln så att upplösning handlar mer om divergenterna än framtiden föder antiklimaxet.
Generellt är vissa bitar från boken borttagna medan andra har lagts till och det finns inte någon synlig logik i alla val. Kanske kommer det till nästa filmatisering. För dig som inte har läst boken är vissa av förändringarna obetydliga, men fansen kan nog känna viss besvikelse. Självklart brukar böcker vara bättre än filmatiseringar därför att komprimeringen är svår. Bättre filmer lyckas dock göra läsarna nöjda utifrån den förutsättningen.
"Insurgent" är inte en sådan.