För att du ska se "Unga Astrid" med rätt förväntningar behöver du vara medveten om vissa saker. Till skillnad mot Astrid Lindgren finns här inte individualitet, originalitet eller lyskraft. Istället är "Unga Astrid" en ganska harmlös historia i klassisk biografiskrud. Från punkt A till B. Indignerad huvudrollskaraktär som briserar över motgångarna. Som sedan plockar upp omkring sig och blir starkare därefter. Filmen balanserar mellan klyschig och gripande.
I inledningen är filmen med en äldre Astrid Lindgren som läser brev och lyssnar på gratulationer från barn till henne på hennes födelsedag. Sedan backar berättelsen till Vimmerby på 1920-talet då Astrid Ericsson är i sena tonåren. Hon har livskraft och mod. I ett samhälle hårt hållet av normer väljer Astrid att göra det som känns rätt i hjärtat. Som panelhöna väljer hon att ställa sig upp och dansa själv, eller dansa med sin kvinnliga vän istället. Jag är inte säker på att filmen alltid lyckas få fram hur mycket hon avviker från sin omvärld.
Tidningsredaktören Reinhold Blomberg ser den vitala flickan och erbjuder henne volontärarbete på Vimmerby Tidning. Astrid blommar och samtidigt börjar de två fatta tycke för varandra.
"Unga Astrid" följer författaren under en ganska kort period. Möjligtvis kan tittare känna att de vill få mer. Samtidigt är avgränsningen ganska rimlig. För att berätta hela historien krävs en miniserie eller filmuppföljare. Det finns ingen tydlig koppling mellan den unga kvinnan och hur hon sedan blev den författare hon är känd som. Genom filmen läses barnbrev upp som Astrid fick senare i livet. Dessa uppläsningar ger inte särskilt mycket utan landar mer inom klyschiga och gulliga territorier. Stundtals låter de otroligt lillgamla, mer sagda från en manusskribent än ett barn.
Som historia är "Unga Astrid" totalt harmlös och ganska charmig. Den är enkel att följa och engagera sig i samtidigt som den inte skakar om såsom riktigt bra filmer gör. Största bristen är att berättandet är så otroligt traditionellt att ingenting sticker ut. Skådespelarna gör alla fina insatser, men ingenting sticker ut där heller. Alba August har potential i framtiden men inget greppbart som särskiljer henne från de flesta andra skådespelare. Kemin mellan henne och Henrik Rafaelsen är heller inte tillräckligt sensuell för att göra kärlekshistorien trovärdig.
Se för all del "Unga Astrid" men justera dina förväntningar så att du inte blir alltför besviken.